När det stod klart att familjen skulle flyttas till Bangkok påbörjades en enorm resa ur aspekten utbildning. Här kan du läsa om familjen C preparering av vår son, som vid tillfället var 9 år gammal och älskade livet hemma i Sverige. Den kan komma att uppdateras lite grand efter hand som jag kommer på någonting som eventuellt kan vara relevant.
Vår son gick i 3:e klass hemma i Sverige. Han hade precis börjat lära sig enstaka ord i engelska. Han stortrivdes i klasen. Hade sitt kompisgäng i skolan väletablerat och även lagkamrater utanför skolan och andra kompisar utanför skolan. En utåtriktad sportkille, med en hög läsförmåga och läsförståelse i svenska, mycket bra ordförråd, en sann förhandlare vad gäller argumentation, han var helt enkelt mycket duktig i skolan (kunskapsmässigt) – men engelska det hade han inte lärt sig!
Även om jag vill understryka att barn är som svampar, de suger in kunskap och intryck innan vi vuxna ens hunnit blinka och jag var inte orolig för sonens språkutveckling, jag var orolig för sonens skolstart i en internationell skolmiljö!
Vi började med att plugga engelska med sonen. 1 timme varje dag, 7 dagar i veckan vi använde ett datorprogram som heter Rosetta Stone. Vi läste godnattsagor på engelska. Vi lät honom titta på filmer (scooby doo, Garfield, Winnie the Puh m.m.) utan undertexter när det stod klart att han skulle byta skolmiljö. Även om han bara skulle vara borta en termin, kanske två terminer var det viktigt att han var förberedd.
Sedan kom all pappersexercis parallellt. Det skulle översättas betyg och eftersom vi inte har betyg i svenska skolan var det den första nöten att knäcka för de internationella skolorna i Bangkok. Vi hade inga betyg på sonen, vi hade IUP. Ja den översattes och stämplades av fröken i skolan och rektorn vidimerade det. Men det var inte korrekt. Det skulle översättas av ackrediterad översättare. Vi jagade fatt i en som fanns i Malmöområdet.
Efter betygsöversättningen skulle alla vacinationer sändas till skolan. Och även dessa skulle vara översatt till engelska. Vi fick återigen be skolan om hjälp. Skolsyster fick försöka översätta, leta reda på hans vacinationsjournal från BVC och det var ett himla sjå med alla översättningar som skulle stämplas, faxas och vidimeras till höger och vänster. Men till slut var även det gjort, med undantag från något frågetecken som var tvunget att rätas ut i några dokument var det relativt smidigt – men tidsödande, summa sumarum tog översättningsporcessen nästan 10 veckor!!!
Att välja internationell skola, när du är förälder till ett barn som inte har språket med sig var väldigt väldigt svårt. Det är dyrt med skolor. Vi fick tips och vi undersökte och kontaktade de mest välkända internationella skolorna i BKK. Vi stod med NIST och ISB som var villiga att ta emot sonen. Det stora problemet var resurser för EAL undervisning.
Jag anser att man måste ha skolan klar först och främst. Det är ändå barnen som kommer i kläm när man flyttar dem från en välkänd miljö. Det spelar ingen roll hur nöjda och lyckliga och förväntansfulla barnen är på sin begynnande expatsvistelse, skolan är viktigast för att det ska bli bra för barnens harmoni. När man väl valt skola, är det dags att välja boende.
Det går skolskjutsar till de flesta internationella skolorna, så att få sina barn till skolan är inte heller ett stort problem, kan man tycka. Förutsatt att man anser det vara okej att de åker skolskjuts ensamma. Att cykla till och från skolan, som de flesta barnen gör hemma i Sverige, är helt uteslutet i de flesta områdena down town. Jag vill hävda att antingen åker barnen skolbuss eller så kör föräldrarna. Att köra bil i BKK är inte snabb transport! Det kan ta 60 minuter att transportera sig 4 km!
Om man har det svenska säkerhetstänket med sig, vill att barnen ska ha någorlunda likvärdig rörelsefrihet som hemma i Sverige, tror jag inte på något annat boende än i en gated community. Det finns många sådana i Bangkok. Det finns många expats i BKK. Det är svårt att hitta ”rätt” compound eftersom BKK är så himla stort.
För vår del blev beslutet enkelt. När vi fick avslag från NIST och blev antagna till ISB fanns fortfarande drömmen om att få bo i stan och uppleva storstan – eller bo i någon av de södra förorterna, som hade kommunikationsmöjligheter down town.
Vi fortsatte leta boende i city och förorter utmed BTS. Det fanns supermånga jättetrevliga compounder. Men då kom vi till problematiken… skolskjuts! Jag ville absolut inte släppa iväg min 9 åring ensam på en skolbuss med en dröse tonåringar när han inte behärskade språket. Då skulle vi köpa en bil till mig, för att jag skulle kunna köra till ISB varje morgon. Den logistiken kändes direkt knäckande… med tanke på att det kan ta 1,5- 3 timmar att ta sig fram vid rusningstrafiken om man ska genom stan. Hur skulle det fungera med Lillskruttan om hon behövde ammas mitt i en trafikstockning? Att lämna henne till en maid och köra sonen till skolan kändes lika uteslutet. Att spendera kanske 3 timmar i bil på förmiddagen och sedan lika lång tid på eftermiddagen det förstår väl alla att det vore vansinne, inte sant?
I Nichada Thani ligger ISB och den tornar upp sig som den majestätiska skola som den är. Den är dyr, ja – men den är en skola i särklass, även internationellt sett har den ett mycket mycket gott anseende. Barnen från grade 3 cyklar själv till och från skolan. Skolan är en naturlig och öppen mötesplats för vuxna och barn även efter skoltid. SKolan erbjuder väldigt många workshops för föräldrar som är intresserade. I morgon är det dags för mig att återigen gå på ISB parent educational workshop i EAL.
Skolan kräver mycket av sina elever, ja och det förväntar jag mig när jag betalar så mycket pengar. Den förväntar sig ett stort föräldraengemang volontärt – men det gör nog varje internationell skola i BKK. Likaså är varje internationell skola dyr. Det som fällde vårt avgörande var att ISB, när vi besökte skolan, visade sig vara helt enastående i faciliteter. För vår aktive sportfreak till son fanns himmelriket framför hans fötter! Fotbollsplaner, tennisbanor, 50 meters simbassäng, flera olika idrottshallar en skolmiljö som ingen annan kunde föreställa sig vara verklig… Skolan erbjöd många bra aktiviteter i anslutning till skolans tider. Klassrum som är utrustade högteknologiskt, musiksal som är rustat till tänderna det var som att stiga in i en musikaffär, bibliotek med fantastisk utrustning allt var helt enkelt så fantastiskt bra att det inte gick att klaga på en endaste liten sak – mer än disciplinen som är kanske lite väl tuff ibland. Inte så att de slår barnen, men de kör en klar och tydlig konsekvensmetod. Ledningen och organisationen är klar och tydlig men framför allt ledningen är närvarande, tillgänglig och uppdaterar föräldrar ett par gånger i veckan.
Vår son fick en ganska smidig inkörsport och skolan tog väldigt väl hand om honom tycker vi. Han fick snabbt kompisar. Det är nog inte specifikt för just ISB jag tror att det är lättare i internationella miljöer att odla kontakter snabbt. I mars månad började vår son och efter 6 veckor fick vi ett mail, från dåvarande läraren, att sonen nu flera gånger om dagen vågade fråga läraren när han var orolig för att han inte förstått instruktioner. Han hade låtsas att förstå, eller frågat EAL läraren, en kompis eller väntat tills han kom hem för att få bekräftat att han gjort rätt.
Efter 8 månader i internationell miljö har man beslutat att sonen inte längre är i behov av EAL. Men resan mot att vara helt säker och flytande i skolundervisningens miljö är långt ifrån slut än. Det tar tid. Det tar tårar. Det tar kraft och det är framför allt i undervisningsmiljö som våra svenska barn inte håller måttet i de internationella skolorna. Att skaffa kompisar och att lära sig prata och kommunicera är inga problem, det går av bara farten, men att bli lika duktig ”akademiskt” i engelska som i ditt modersmål blir du inte på ett par månader. Vår son placerades en årskurs lägre och det var mitt krav. Jag tror fortfarande att det var vår lyckliga stjärna – annars hade kampen blivit för svår och självkänslan för tilltuffsad.
Det finns 5 stjärninga hotell men bara ett Raffles hotel i Singapore… ISB är som Raffles!
underbart e kort 