Idag har varit ytterligare en trevlig dag i Nichada Thani. Maken och jag gick till ISB och började dagen med att njuta av sonens årskurs hyllningskonsert till sin nyvunna kunskap under år 4. Som alla allmänna evenemang börjar det alltid med att publiken ska resa sig för Kungens hymn. Idag framfördes den kungliga hymnen av en av de thailändska barnen som går i 4:an, Todd.
Nya teatern var fylld med föräldrar och många fler pappor satt i publiken än vad jag är van vid att se på skolans tillställningar under dagtid. Slutsats; pappor tog sig ett par timmar på förmiddagen för att ta del av sitt barns presentation av kunskap.
Konserten var en blandning av lyrik/poesi och musik. Barnen spelade och sjöng flera olika låtar, och läste utantill både egna dikter men klassiska barndikter reciterades också. Även om en överrepresentation föll på den amerikanska efterkrigslyriken för barn.
Återigen blir jag så glad över hur gott föräldrastöd det finns här. Vid de tillfällen som liknande situationer diskuteras i skolan hemma, stupar projektet oftast i kollissionen mellan lärares arbetstid och föräldrarnas arbetstid. Föräldrar anser sig inte kunna ta ledigt ett par timmar för att ta del av sina barns skolgång, allt ska ske på kvällarna när lärare inte arbetar och barnen tvingas välja mellan sina aktiviteter! Skamligt Sverige säger jag! Kan man här så kan man hemma säger jag!
Sonen var stolt liksom alla fjärdeklassare som glänste i rampljuset på Nya Teaterns scen där de sjöng, spelade, dansade och läste humoristiskt och utantill dikter i morse på ISB.
underbart e kort 