Att hantera och bearbeta ett sorgebesked på andra sidan jordklotet

Att vara utstationerad FN-familj har övervägande fördelar, annars hade vi nog accepterat att vårt äventyr bör ta slut och återvänt tillbaka – även om det inneburit arbetslöshet för min make och husförsäljning, eftersom vårt boende inte kan betalas enkom av min inkomst. Men ibland inträffar händelser hemma med familjen som ställer allt på sin spets. Då det inte längre spelar någon roll att fördelarna överväger!

En orsak eller snarare en händelse som sker hemma i familjen utlöste en allvarlig tankeställare både för maken, i början av en internationell karriär, men främst för mig eftersom det omfattar min känsla av att vara otillräcklig och långt borta från min familj när beskedet om att mina dagar tillsammans med min älskade far är räknade.

Att försöka finna en balans i sorgen och rädslan är för tillfället min största utmaning i hela mitt snart 40-åriga liv. Jag trodde att utstationeringen i sig skulle bli mitt största äventyr och utmaning – och på sätt och vis är det ju det eftersom det är ju pga att jag inte är hemma i Sverige som jag upplever att mitt livs prövning verkligen är satt på sin yttersta udde.

Jag ska hantera och balansera min rädsla över att pappa inte kommer att vara kvar när vi kommer hem för semester, ovissheten över hur många dagar vi har kvar, stressen över hur jag ska hinna med allt jag vill med min pappa.

Du vet att din stund på jorden är en lånad tid med de du älskar – men sanningen och sorgen blir lika tung oavsett när den gemensamma stunden tar slut. Jag hoppas att min pappa förstår hur mycket  han betyder för mig. Jag hoppas att han vet hur glad jag är över att han och min mor kämpat tillsammans i över 50 år. Pappas styrka tillsammans med min mors styrka betyder mycket för mig. Min pappa är underbar, intelligent, snäll och omtänksam. Min pappa är duktig och jag beundrar hans klassresa. Jag kan fortsätta i all evighet att skriva om min pappa – men jag väljer att bara säga: Jag kunde absolut inte önska mig bättre förebilder än mina föräldrar!

Jag är så innerligt tacksam över att min mor och mina bröder finns hemma i Sverige. Jag är ofantligt glad över att maken och jag trotsade alla taskiga odds vi fick höra om våra möjligheter att skaffa syskon till sonen, för det vore fruktansvärt om sonen varit ensambarn om 40 år när han kanske hamnar i samma situation som jag är i nu. Jag är så glad över att jag har syskon som jag kan dela minnen med. Jag är glad att min familj finns hemma och kan stötta varandra. Framför allt är jag ofantligt glad över att min äldsta bror beslutat att följa med min far till Bangkok i maj månad. Jag är glad att min mor kommer om 2 veckor. Jag är glad över att mellanbrorsan kom och hälsade på med sin familj i höstas. Jag är glad och tacksam över att jag getts denna möjlighet att få uppleva och lära mig om ett nytt land och kultur och att kunna erbjuda en liten resortvistelse för min familj. MEN det är inte att finnas i vardagen hemma i Sverige och det har jag dåligt samvete för och vet att jag måste komma över det. Jag är säker på att den känslan enkom ligger inuti mig. 

Pappa är okej än så länge, och onkologer kan inte ge ett tidsestimat, det enda man försäkrat familjen om är att det kommer att sättas in smärtlindring så far inte kommer att ha ont… bromsmedicin är insatt för att försöka förhindra spridning av metastaser och tumörer, strålbehandling påbörjas nu för att få bort de tumörer som finns och orsakar smärta och viss rörelseförhinder, men cancern på lungan kan man inte bota och den sprider sig på lungan. 

Vikten av att vara tillgängliga i Sverige, vikten av att ha ett arbete eller bli arbetslös, vikten av att sakna familjen och finna stöd i vännerna därhemma vikten värderas och läggs på livets våg! Jag kan försäkra var och en som läser detta att det är en tuff situation att lämna sitt hemland. Jag ber er ha det i åtanke när ni uttrycker hur lyxigt och fantastiskt det är att vara expat. Jag ber er också att även om ni anser att det är ett val du gör försök att förstå att valet handlar om att stå mellan ett arbete eller att vara arbetslös. Om du inte antar arbetet utomlands kan du i princip se dig om efter ett annat jobb. Många expats ser det som ett äventyr och accepterar eventuella ekonomiska förluster för att upplevelsen och möjligheten och nyfikenheten vinner. Somliga får fantastiska expatsavtal och lever ett väldigt väldigt bra liv. Men baksidan av att vara långt från sin familj och att ha sagt upp ditt arbete hemma i Sverige för att följa med din respektive kanske till och med sålt allt du äger och har hemma i Sverige för deras expatsavtal inte är mer lönsamma än vad de har med två höga inkomster i Sverige… Detta är såklart val man gör men det kräver stort mod att uppoffra sin egen karriär, sin närhet till vänner och familj och det gör ont ganska ofta att vara långt hemmifrån. Det är den svåra baksidan med livet som utlandssvensk!

Nu är det dags för thailektion!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s