tummen upp / tummen ner

THAILAND från bästa sidan

THAILAND från bästa sidan

I går var vi på avskedskalas nere i stan, en av Skåne-SWEORna flyttar hem. De SWEOr som var där i går är de som jag oftast träffar. Just det gänget som var där i går är alltså personer som maken också är välbekant med och träffar lite titt som tätt tex på herrarnas Ärtsoppa.

När man lever som internationell är man väl medveten om att vänskap fokuseras främst till den gemensamma tid man har i samma stad, under ett visst antal år där man blir berikad och kan njuta av varandras umgänge, människor som man med största sannolikhet aldrig träffat eller lärt känna om man inte råkat ha en expat-vistelse på samma ställe.

I går, eftersom det var ett avskedskalas var snackisen just framtidsplaner och förflyttningar, nya posteringar, hemvändning och bibehållandet av relationer hemma i Sverige. Jag och maken är i detta sällskap de som har den yngsta lilla skruttan och de som var där i går har klara minnesbilder av hur jag på SWEA-träffar hade Lillskruttan med mig och satt och ammade. I gårdagens samling var vi många som ankommit läsåret 2011/2012 till Bangkok, det betyder att det var en naturlig snackis kring framtidsplanerna och alla pratade öppet om de intervjuer de varit på, hur deras företag såg på hemvändning, tillvaratagande av kunskap etc. många är inne på slutrefrängen av jobbkontrakt i BKK. En del av dem är i närheten av och funderar på allvar hur och om det finns någon möjlighet att avsluta sitt yrkesverksamma liv i stället för att flytta hem till Sverige för ett kort tag då acklimatiseringen till Sverige kan ta lika lång tid som en del har kvar innan de kan ansöka om att gå i pension. Jag tycker det är skönt att öppet kunna diskutera och ta råd av varandras erfarenheter och infallsvinklar. Det är stora och svåra beslut för många medan för somliga är livet som internationell bara synonymt med att bryta upp, gå vidare och säga på återseende.

Det var väldigt många goda råd, synvinklar och åsikter – livspusslet som internationell ventilerades och bollades öppet över generationerna där vi alla sitter i samma båt, men ändå har olika förutsättningar och är i olika faser av livet. Det diskuterades öppet om hur man kan hantera barnens svenskspråkskunskaper i förhållande till internationella skolornas språkkrav i BKK. Vad det kan innebära att ha gått hela sitt liv i internationell skola och sedan eventuellt vända hemåt till Sverige för gymnasieutbildning. Hur man som svensk internationell pratar svenska och förstår svenska men inte kan läsa och förstå sitt eget språk efter allt för många år utomlands. Hur Sigtuna, Lundsberg och IB program samt internationella skolor runtomkring i vårt avlånga land hanterar hemvändande utlandssvenskar etc.

För de arbetande var ett stort diskussionsämne hur företag tar till vara på kunskapen och vad det innebär för en karriär att välja att inte vända hemåt till hemmabasen efter ett expatkontrakt. Ett av företagen som var representerade menade på fullaste allvar att om man som ung, i mitten av karriären väljer att inte vända hem till basen efter sin utlandstjänstgöring för företaget är man ganska rökt och karriären tar tvärstopp. Något företag som var representerat hade blivit bättre på att ha ett hemvändarprogram vilket de arbetade väldigt hårt på efter att forskning kring expatlivets toppar och dalar visat på tendensen att det ofta togs för självklart att det inte var någon stor grej att vända hemåt då man återvände till sitt hemland vilket inte borde vara svårt alls. Men att man som expat upplever och utvecklas i en rasande fart var vi alla överens om. Ett år som internationell känns ibland som om man har fått lika mycket intryck och vidgade vyer som man får under en tioårsperiod hemma i Sverige. Hjärnan orkar inte riktigt köra på med alla intryck och därför finns en logisk förklaring till en så kallad kortslutning under tredje året. Många många mår väldigt väldigt dåligt under sitt tredje år och det var viktigt med personalvård inte bara på de utlandsbaserade utan främst för de hemvändande. Det finns stöd i forskning för expatlivets toppar och dalar och just tredje året är ett kritiskt år och om företag arbetar med 2 år + 1 år och familjen märker att de mår dåligt under +1 året finns det större möjligheter för företaget att ta hand om och hjälpa till med familjen, som kanske kan behöva lite extra stöd under sitt tredje år för att inte avbryta kontraktet eller lämna företagen.

Vi sitter alla i samma båt. Respekterar varandras känsliga situation med arbetsgivare och kollegor. Att dela med sig av sina egna erfarenheter och funderingar bedömdes i denna grupp av människor vara en väldigt stor del i deras överlevnadsstrategi och det kan jag förstå. Jag som är van vid att prata mycket med mina väninnor hemma i Sverige om beslut, känslor och försöka få nya infallsvinklar adderade till mina för att kunna fatta ett så bra och underbyggt beslut som möjligt har mått väldigt dåligt av att inte riktigt kunna ha någon att prata med i de olika beslutsprocesser som vi stångats med.

Många är de berättelser där expats i Bangkok på nära håll följt vänners upplevelser av sina förflyttningar från Thailand. Många familjer som under sitt tredje år byggt upp en bild av att deras avflytt från Thailand skulle komma att innebära att de skulle få ett bättre och mindre frustrerande liv i ett I-land närmre Sverige att man (som jag och maken också satt oss för) att de kulturella barriärerna är mindre påtagliga och att man har närmre och enklare att komma hem om man tar sig till Europa eller annat land där grundläggande värderingar är mer överensstämmande med de svenska generella grundläggande värderingarna, har i många fall ramlat i fållan och slagit sig väldigt hårt när deras förväntningar inte levts upp en praktiskt upplevelse av fenomenet ”gräset är grönare på andra sidan” som slagit emot hela familjen, inklusive den arbetande som ett piskrapp över naken rygg. Ja, gårdagens avskedskalojs gav många intressanta samtalsämnen, som ni kanske märker. Gårdagens alla infallsvinklar och åsikter, synpunkter och erfarenheter från rutinerade expats, absorberade maken och jag.

Mycket intressant att alla verkar gå igenom samma utvecklingsfaser – där det verkar som att tredje året är det tyngsta, tuffaste och slitsammaste året med svårigheten att känna var man egentligen hör hemma, att man längtar hem, fastän man kanske omedvetet inte faktiskt längtar just hem utan att längtan hem blir en skepnad för en ny fas i acklimatiseringsfasen dvs att smekmånaden är över och man har varit tillräckligt länge på sin dutystation för att ha fått in sina vardagsrutiner och rosenskimrande vardagsbestyr är inte längre en dröm i rosa…

Vi diskuterade just att fördelarna i Thailand är väldigt många. För oss med en liten tjej blir faktiskt livet här lättare att hantera när det kommer till att ha möjlighet och flexibilitet att ta en snabb flygresa hem till Sverige om svärmor eller min mamma skulle behöva – för ett samtal till vår Puh betyder att hon håller ställningarna tillfälligt och makens arbetstider och insatser på jobbet påverkas inte av min frånvaro. Livskvaliten är odiskutabelt högre i Thailand – än så länge får man betydligt mer för pengarna än vad man får i Europa. En högre lön i Europa är inte synonym med bättre livksvalitet eftersom både boende och mat är dyrare, bensin och bilar. Det var bara ett par av de åsikter och synpunkter som kom upp i går när vi diskuterade internationella livets tummen upp eller tummen ner.

I går köpte vi flygbiljetter hem till mig och barnen. Det kändes också väldigt bra. Vi inväntar fortfarande besked från UN om hur vår fortsättning ska bli men fram till dess fortsätter vi att leva i vår vardag i den lilla expatbubblan i Bangkoks förortsdjungel.

2 thoughts on “tummen upp / tummen ner

  1. Alla platser har sitt, men visst kan det kaennas motigt ibland och som jag sa till dig, man har sina hata Thailand dagar. Som du mkt riktigt papekar, haer lever man ett bekvaemt liv med manga foerdelar men ibland aer det mkt av det foer oss ”sjaelvklara” som man kan sakna haer. Foer mig kaenns det absolut haerligt att diskutera med svenskor eftersom vi alla har mer eller mindre samma uppfattningar, haer tycker jag oftast att Thai kvinnor aer vaeldigt ytliga, inget bra pa att diskutera annat aen nya handvaeskor, party’s eller mat, saknar ofta var kultur och kunskap. En av foerdelarna aer att man kan haenge sig at sina egna intressen och ha ett hem som fungerar tillfredsstaellande med maid som fixar. Naktdelen aer att det aer svart som medfoeljande, att fa arbetstillstand, foer nog troettnar man pa poolen och damluncher efter ett tag. Allt har en fram och baksida, men berikande aer det att fa bo i andra kulturer.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s