Knappt en månad hemma

I dag är det den 2 september 2016 och Familjen C har varit tillbaka i Bangkoks förortsdjungel knappt en månad. Båda barnens skola har varit i gång i 2 veckor men det känns som mycket längre. Det känns också som mycket längre sedan som jag packade i hop efter sommarsemester, vägde mina och barnens resväskor,  vintersäkrade trädgården, och tvättade samtliga tvättar för att inte ha smutstvätt väntades i juni 2017 där hemma.

Lördagen den 6 augusti kom barnens mormor och hämtade oss och jag och barnen gav oss av mot 15.e breddgraden för att inte komma hem i gen på 10 månader. I år var avskedet med Sverige svårare än någonsin! Förra året hade vi jullovet inbokat i Sverige, tack vare makens arbetsmöjlighet på kontoret i Köpenhamn och då var det inte så svårt att resa hem till Bkk. I år inväntas besked efter omorganisation vilket kan betyda att han inte har något arbete längre vid årsskiftet och det är knappast läge att resa till Sverige när en väntar på den typen av besked…

Även om båda barnen ville hem till sitt liv i Bangkoks förortsdjungel, var det alltså svårt för oss alla när vi på vår absolut sista dag hemma i Skåne besökte och fikade med barnens gammelfarmor. Hon fyller 100 år i december och som det ser ut för oss nu är det endast maken som kan resa hem och fira henne. Vi andra 3 hoppas på att hon orkar hänga med till juni 2017 men hon grät och vi var ledsna när vi skiljdes åt. Barnens gammelfarmor är en obeskrivligt fantastisk person, positiv och helt underbar och maken har henne väldigt nära sitt hjärta.

När vi kom hem till Rain Tree var vår underbara maid Puh här och tog hand om Lillskruttan hela dagen – som hon längtat efter sin Puh! Den första tiden fylldes dagarna med förberedelser inför skolstart uniformer skulle inhandlas, jet lag skulle bekämpas m.m. Första helgen var vi alla iväg på minisemester i Hua Hin… för att boosta energi inför skolstarten. För den skarptänkte observeras nu att vår semester inföll med terrordåd…

Skolan startade och sedan dess har rutiner och aktiviteter rullat i gång. Fotbollen är i gång. Maken är coach i gen tillsammans med en av våra svenska vänner som är f.d. elitfotbollsspelare. Första matchen redan spelad och andra matchen i morgon. Rugbyn är också i gång och första matchen är på måndag mot NIST (en av de internationella skolorna i stan där väldigt många skandinaver har sina barn).

Vad det gäller mina åtagande har jag både hunnit med SELMA bokklubben i Nichada och månadslunchen med SWEA nere i stan, första POKeNOkvällen med skandinaviska gänget här i Nichada samt två möten på skolan så det är full rulle nu.

Sonen fick hämtat Lillskruttan en dag från skolan då jag var nere i stan. Hela skolan hade early dismissal och slutar då klockan 13.00. Lillskruttan tyckte det var hur coolt som helst att storebror kom och hämtade henne…att hon har en såååå stor och fin storebror gör henne (och oss stolta). Han cyklade med henne i barnsadeln hem ifrån skolan och sedan tog Puh emot barnen med eftermiddagsfika.

I går blev vi informerade om att sonen blivit uttagen för att representera vid det årliga volontärarbetet i Khao Lak på vänskolan som ISB har hjälpt till och bidragit med att bygga upp efter Tsunamin. Det är självklart superskoj! Sista helgen i september reser han iväg fredag till söndag med skolorkestern dels för att hålla konsert för barnen men även för att umgås, knyta kontakter och göra ”community service” med thaibarnen på skolan.

Intressant men komplext

image

Ja att vara lärare i grunden har gett mig en god språngbräda ut mot andra arenor just nu den internationella juridikens.

De senaste 5 åren drygt har ett utvecklingssug hållt mig fast i ett järngrepp. Att inte riktigt veta hur eller exakt vad jag skulle förändras till, så att säg, har varit en långdragen process.

Jag har lagt ned och lägger fortfarande ned otroligt mycket tid på olika postakademiska studier. Från att vara ämneslärare i musik och svenska till att gå ett inre driv till mötes är för en trygghetsnarkoman stort och svårt!

Jag tror många kommer till en fas där nya utmaningar bankar på dörren. För mig inträffar det lite titt som tätt, känslan av att vilja och behöva utvecklas – men det har aldrig funnits någon annan tjänst där dessa kan få plats. Jag fick till och med höra av en gammal chef ” Vem tycker du då vi ska sätta bakom din kateder för att du ska få syssla med ditt kall?”

Jag har studerat och förutsättningen har varit nedsatt tjänst. Även om jag presenterat en handlingsplan hur skolan skulle kunna använda mig i nya tjänsteformer efter avslutade kurser visar det sig (åtminstone är min erfarenhet den) att det inte riktigt finns möjligheter till ”vidareutveckling” inom skolväsendet (som ämneslärare).

En lärare kan bli rektor, men alla vill inte bli det- jag vill inte det, även om jag brinner för utvecklingsarbete har jag uppfattningen att det är en väldigt liten del av rektorns arbetsuppgift och den har begränsade möjligheter att lyckas driva igenom förändringsprocesser- det blir väl bättre nu med en ny skolminister… Förlåt min ironi! Samtidigt som min kommun initierade trainee utbildningar för lärare, valde jag en Mastersutbildning i Educational Science and Development. Här började min individuella omsadling!

Jag är nöjd med mitt val, min utbildning kändes mer kvalificerad, när jag såg kurslitteraturen mina kollegor läste. Forskningsdelen var på en helt annan nivå och helt enkelt jag fick inte bara en djupare utan även bredare utbildning- vilket visar sig vara svårt att ”åberopa” vid medarbetarsamtal jämfört med mina kollegor som fick direkt avbetalning som bitr.rektorer i kranskommunerna.

Efter erkänd bitterhet och flertalet samtal m rektor hade jag packat ner alla mina tillhörigheter efter skolavslutningen, jag ville inte tillbaka efter sommaren! I synnerhet då även den enda vettiga i skolledningen fått nya utmaningar och skulle lämna skolan, tillsammans med ett antal supertrevliga och kompetenta lärare som antingen gick i pension, eller gick vidare mot nya utmaningar. Men när jag stod med de sista grejorna kom den färgstarka, nytillsatta rektorn på besök och jag blev presenterad som ”personalens lilla professor” i en minst sagt nedlåtande ton. Den nya rektorn stannade upp och frågade vad jag läst och vad jag hade för visioner… Rektor J gav mig ett uppskattat leende och en hurtig handskakning sa ”Lycka Till om vi inte ses i Augusti…” Jag kom tillbaka i Augusti, med ny positiv kraft!

Efter höstterminen meddelade jag min avsikt att inför kommande termin och läsår ansöka om tjänstledigt för studier i juridik. Jag hade kommit ytterligare en bit på väg i min framtida roll.

När sedan maken blev posterad i Bangkok blev mina möjligheter till internationella studier i juridik större. När jag återvänder till Sverige har jag förhoppningsvis en egen firma. Jag hoppas kunna erbjuda konsulttjänster, kortare projekt där jag kan komponera och sammanställa, analysera forskningsrelaterade artiklar/ sammanfattningar till uppdragsgivare, jag kan också bedriva undervisning och privatundervisning. Jag tror mig ha kommit fram till vad jag vill bli när jag blir stor!

OM mina kompetenser som lärare, med en masters i SOL (skolutveckling,organisationsutveckling och ledarskap), arbetsrätt, socialrätt, internationell juridik; illegal handel (trafficking), mänskliga rättigheter och barns mänskliga rättigheter räcker för att jag ska kunna erkänna mig nöjd med min individuella utvecklingsplan (IUP) återstår att se. Just nu njuter jag av att ha möjligheten att förkovra mig!!!

Första skolveckan

Måndagen den 11 augusti registrerades sonen i första året i Middle School på ISB. Största skillnaderna: byte av färg på skoltröja, ingen klasstillhörighet längre utan nu är eleverna i ”classes” (olika elevkonstellationer i olika ämnen), Campus ID som är ett multifunktionellt kort som betalar mat, materiel, kopiering, egen värsting-mac-datorer tja det var väl några av de största förändringarna i ett relativt stort steg framåt i sonens skolgång.

Personligen har jag blivit engagerad mer i volontärt arbete på skolan och i dag var min första dag i Booster Huten där alla ISB-attiraljer säljs och där intäkterna fördelas i olika fonder, eller till olika evenemang som sker under skolåret. Det var trevligt att träffa lite människor från alla olika årskurser och stå på skolan och sälja saker.

Även maken är nu mer volontärt engagerad, numera tränare för ett av de många fotbollslagen på ISB och sonen har gått upp en division och spelar nu med 7:or och 8:or. I morgon är första fotbollsmatchen så det blir uppstigning kl 06.00 för samling på ISB 7.15.

Denna vecka har gått i 390 km/h! Jag kan inte erinra mig att vardagsruljangsen hemma i Sverige vid skoluppstart var lika hektiska – och då är jag alltså lärare själv och vi är dubbelarbetande i Sverige. Tack vare att jag just (som denna kultur påbjuder) är hemma och volontärarbetande har jag kunnat hinna alla ärenden. Det är faktiskt den största skillnaden från BKK (även denna förortsbubbla som vi bor i) och hemma i Malmö att här tar det 4 timmar att betala en räkning, det tar halva dagen att åka iväg för att inhandla diverse sportutrustningar och det handlar om 21 miljoner invånare som ska transportera sig fram och tillbaka i och runtomkring BKK. Det har dessutom varit regn varje eftermiddag och då står trafiken stilla. Jag menar alltså verkligen stilla bilen rullar inte på upp till 15 minuter och ibland 30 minuter – det kan ibland ta 45 minuter att köra från ett kvarter till ett annat när det är regn.

Jag ligger inne med en fruktansvärd huvudvärk sedan tre dagar tillbaka och jag hoppas att lite sömn kan råda bot annars blir det massage i morgon förhoppningsvis trollas spänningshuvudvärken bort då 🙂 Det är en otrolig lyx vi har i den här delen av världen massage för 250 Baht/timme = 50 skr.  Vi njuter så länge vi får – i nästa vecka kommer en delegation från UNHQ för att besöka maken på jobbet, nytt organisationsschema ska presenteras, arbetas fram och sedan får vi se vad som händer med familjen C, kanske vi är i containrar i juni 2015 kanske inte… det gäller att njuta av gräddhyllan så länge den varar!

God Natt, suzziduzzi gottigott.

 

 

Hemläxa under sommarlovet

Har varit på ytterligare en parent education session på denna underbara skola dagens ämne ”hur vi som föräldrar ska hålla våra barns studier vid liv under sommarlovet”

I dag tycker jag inte att det var en superbra ESparent teacher shop. Men det är faktiskt den enda på 2,5 år!!!

Även om jag är lärare. Vidareutbildad med en masters i skolutveckling, fördjupad i läsförståelse (och älskade mitt jobb som svensklärare) har jag nog aldrig varit av uppfattningen att eleverna ska göra något annat än att spela fotboll, åka inlines, spela landhockey, vara utomhus och springa från morgon till sen kväll etc. under sina sommarlov…

Jag förstår att förutsättningarna för många av de globalt internationella skolorna kräver kontinuerligt arbete med läsning, skrivning och matematik. De flesta globala internationella skolorna diffar kanske två årskurser från svenska skolsystemet. Vad Min son gör i grade 5 är vad som lärs ut i årskurs 7-8 hemma i Svenska skolplanen.

De amerikanare som är internationella hävdar att amerikanska skolor ligger endast ett till ettochetthalvt år efter de internationella (globala) skolorna. Britterna menar att brittiska curriculumet globalt är ganska synkroniserat med de brittiska privata och högt ansedda skolorna. Nya Zeeländarna är i ett annat skolsystem, men har en skolform som många skolor runtomkring i världen beundrar och eftersträvar. Det är kanske mindre relevant att exemplifiera så här, essensen är ju att internationella globala skolor har högre ställda krav och arbetar också i ett annat tempo visserligen med väldigt priviligierade barn, generellt sett. Det är vansinnigt dyrt att ha sitt barn i en internationell (global) skola. Idag har vi betalt skolavgiften till höstterminen och vips så är vi x- hundratusen pengar fattigare!

Alltså Internationella skolor, generellt sett, tar emot tjänstemän med höga ambitioner och det kan väl liksom anses ligga i kulturen och intresset att ha en enastående läroprocess för sina barn. Det är ett tufft tempo. Kraven är höga och du betalar också oacceptabelt mycket pengar för ditt barns skolgång – men du får vad du betalar för… ISB är en enastående skolmiljö men idag satte de lite grand en ribba av förväntningar (även om det är i ren omsorg) för högt enligt mig.

Ur mitt perspektiv handlar hemvändningarna om att barnen måste få tid att återkoppla med sina vänner, sina far-morföräldrar, kusiner, övrig släkt och vänner och framförallt bli uppdaterad med vad händer i mitt hemland bland mina jämnåriga? Det är lätt att glömma att många av de internationella barnen lever på tidsbegränsade kontrakt och i deras vardagsmiljö blandas hela världen och det betyder att de befinner sig i en särställning till ungdomskulturen i hemlandet. De har inte den sociala koden för sitt hemland med sig vid hemvändningarna. Det är vad hemvändningens syfte är för mig och min man. Medan Hemvändningarna för andra i vårt umgänge kan handla om att det inte finns någon hemvändning då en del vuxna har tappat hemlandets sociala skyddsnät då de varit utomlands för många år och vänner som fanns har försvunnit iväg i nya konstellationer.

I dag efter föreläsningen stannade jag på skolan och snackade med en av mina icke-svenska tjejkompisar, hon är holländska och hennes väninna fikade också med oss (hon kom från Seattle). Min kompis från Holland har bott utomlands i 15 år och lämnade Holland i 25-årsåldern och hon berättade just att hennes rotsystem är borta. Även om hon och hennes man är holländare, får barnen inte Holland som hemland. Det finns inga vänner kvar och barnen är inte heller födda och har aldrig bott i Holland. Det betyder att iochmed att hennes och hennes mans sociala skyddsnät och rotsystem inte finns har de, som de allra flesta expatsfamiljer, utvecklat en stark enhet hon, hennes man och deras två barn – wherever I lay my hat, that’s my home! För barnen finns ingen naturlig bindning till Holland och därmed uttryckte min väninna en motstridig känsla ” Varför ska jag resa tio veckor med mina barn till Holland? Vi har ett hus med fyra gästrum och det är billigare för två föräldrar att resa till BKK än för oss fyra att resa till Holland.” Hon har ju en oerhört viktig poäng! Barnens vardag, liv och ett fantastiskt läge att utforska länderna i denna världsdelen ställs mot en dyr hemvändning till något som inte är ”HEM”. Hemma för den familjen är när alla fyra är tillsammans men deras bostad är just nu Nichada, men den har varit över hela världen utspridd i två-fyraårsfaser.

Vi har alla olika utgångsläge och mitt och makens utgångsläge inföll då vi hade en 9 åring och en bebis i magen på mig vår familj är rotad i vårt hus, men vår minsta är rotad i detta hus och i detta land. Vi har aktivt tagit valet att för sonens skull ska umgänget och tryggheten bestå i hemlandet och i hemstaden. Det betyder också att vi som föräldrar aktivt måste ombesörja att kontakten med hemstaden för sonens skull förblir. Det kommer att bli intressant att se hur vi lyckas få Lillskruttan till att känna att Sverige är hemma. I år har vi givits möjligheten att bo i vårt eget hus och det ser alla fram mot. Vi vill efter 2,5 år få lov att återknyta och återkoppla till vårt hus.

De internationella barnen vet, generellt sett inte när de återvänder till sitt hemland och ibland inte ens OM de återvänder till sitt hemland. En del av de internationella barnen kan ha mamma från ett land, pappa från ett annat och själv blivit född i ett tredje land och ha tillbringat hela sitt liv i ett fjärde land (inte föräldrarnas hemland). För en del kan det bli ett faktum att du har två hemländer pga internationella gränsöverskridande äktenskap! Det är utmanande, spännande, intressant och berikande att få erfarenheten av internationell miljö och jag får en internationell miljö i allra högst grad eftersom vi bor i en liten avskärmad expatbubbla i en världsmetropol.

Denna föreläsning gav oss föräldrar alltså en förväntning att plugga under sommarlovet! Jag anser att min son ska få lov att komma hem och den sommarskola som gäller för honom är att återkoppla och lära sig de sociala strukturerna bland sina jämnåriga och att återkoppla med sin storfamilj och barndomsvänner så att han inte blir utan kompisar och känner att han inte vill resa hem till sitt hemland för han har ingenting kvar i Sverige. Min son ska upp i Middle school och kraven, förväntningarna och kommande skolvardagen blir mycket tuffare än vad han kan föreställa sig och han måste hålla matematiken vid liv för det är där det största tappet kommer. Min son ska skriva på svenska, läsa svenska tidningar och vi ska gå till lokala biblioteket och låna bra svensk ungdomslitteratur för det är vad min sons sommarskola ska handla om att försöka komma ifatt den läsnivå som förväntas av en sjätteklassare- men annars ska han ha skollov och mer engelska ska han inte plöja igenom, hans svenska blir sämre och sämre och jag tror att rotlöshetens grogrund ligger i när du tappar ditt modersmål i förhållande till dina jämnåriga!

Jag glömde ju: vi ska också frossa i svenskt lösgodis från Hemmakväll och en himla massa svenska DVDfilmer när Lillskruttan somnat på kvällarna 🙂

.

IFF på ISB

image

I helgen var det dags för en av ISB’s största evenemang International Family Fair. Det är ett jättestort partaj med mat från hela världen, lekar, nöjesfält, uppträden från olika kulturer och länder m.m.
Min fredag var fylld med förberedelserna och på kvällen när barnen somnat blev det tid för köttbullarna…

image

image

Från skandinaviska kolonin bjuds köttbullar m potatismos och lingonsylt samt våfflor m kallpressade jordgubbar och mesost ( norrmännens specialitet mesost på våfflan). Det brukar alltid vara braksuccé, potatismosen är slut redan efter två timmar och våffelmixen likaså men inte i år! I år var det bara potatismoset som tog slut, som vanligt…..

image

image

IFF är ett enormt jippo det är väldigt välbesökt och återigen är vi så tacksamma över denna fantastiska skola som inte bara är en skola utan tack vare att den ligger mitt inne i Nichada Thani blir den en naturlig samlingspunkt både under skoldagen men även efter skoldagen.

image

ISB är öppen med alla sina faciliteter, barnen cyklar till och från skolan, vi vuxna promenerar dit med barnvagnar och låter yngre syskon leka fritt i en stor, härlig miljö med prunkande buganvilla i alla de färger, träd och buskar, fågelkvitter och enorma ytor, café och skolrestaurang ett paradis!

image

image

image

Ett helt år till nästa IFF, härligt var det och lika välorganiserat som vanligt.

Föreläsning på ISB

image

I går följde min mamma med mig till sonens skola, där den första parent work shop för året gick av stapeln. Ämnet igår handlade om hur vi kan uppmuntra våra barn/studenter i lärprocessen skriva. Hur kan vi, lärare och föräldrar stötta dem och hjälpa dem i sin utveckling som skribenter?

Här är debatten kring läsning passé, det är ingen som ifrågasätter vikten av läsning. Läsning är ett eget ämne och den är schemalagd, man får tom separat betyg i läsning (utifrån ett liknande system som i Sverige typ LUS eller stanine osv.)

Biblioteken ( ja helt rätt bibliotek i plural) på ISB är enastående och att läsa, bearbeta och anteckna det lästa använder ISBs kollegium ett antal metoder för. Bibliotekarier och assistenter till bibliotekarierna är mycket aktiva och integrerade i undervisningen.

Här löper alltså debatten kring den förlorade färdigheten ” att skriva” och hur man ska återerövra skrivförmågan.Jag misstänker att Sverige om några år befinner sig där ISB befinner sig nu.

Att kombinera pennan med tangentbord är vad man tror på här, efter ett erkännande att man  under många år lagt för stor tilltro till tekniken. Här lutar man sig mot forskning som påvisar att hjärnans båda halvor blir aktiverade vid pennans andvändning och hjälper också den del av hjärnan som styr läsförståelse, avkodning och läsförmåga vilket resulterat i att man återinfört handstil och ”writing” som ämne schemalagd separat ämne.

Föreläsare var en amerikansk författare och det var en intressant workshop!