Första och sista midsommar i Bangkok

Midsommar 2012 reste jag och barnen hem direkt samma natt som skolorna slutat. Sonen hade så smått acklimatiserat sig men fortfarande var det jättetufft för honom att acceptera att pappa blivit placerad för att utföra ett uppdrag som innebar mellan 1-3 år i Bangkok – sonen ville hem till vårt underbara hemma-hemma, till morföräldrar, kompisar, välkänd miljö etc. Vi reste hem jag och barnen samma dag som skolorna slutade och hem till vårt ”hemma-hemma” som vi kallade det då.

Maken var kvar och firade midsommar ensam i Bangkok. Han gick ensam på first class movie. Medan vi andra njöt av midsommar tillsammans med våra vänner i Bunkeflostrand.

Sommaren 2012 skulle vi förbereda huset och färdigställa för uthyrning, då det inte hunnits med innan jag skulle flytta ensam ner på februarilovet med barnen. Maken hade redan påbörjat arbetet i BKK i januari. Sommaren 2012 blev lite hektisk Lillskruttan var bara 6 månader och jag hade inte så mycket tid för att lämna henne obevakad eftersom hon redan börjat fara runt på golvet snabb var hon i sin krypning. Det funkade hyfsat, men vi valde att ta in en firma som magasinerade och packade efter att jag och barnen rest tillbaka efter sommarlovet i Sverige.

Varje sommar sedan vi flyttade har jag och barnen varit hemma i Sverige till midsommar men i år är vi alla kvar här hemma. Vi har alla längtat hem till Sverige från slutet av april och kört count down valt att åka så fort som möjligt och lämna Sverige så sent som möjligt. Sommaren 2015 vände det helt och hållet, då fick vi stabilitet på hemmaplan i Skåne. Vi hade vårt hemvändarhus och då upphörde även en stor del av den önskan om att återvända dvs att flytta ifrån BKK tillbaka till Sverige. Vårt underbara lilla hus på Söderslätt – dit längtade vi ofta men vi hade fått balans och hade ett Sverigehemma och ett hemma.

Sommaren 2016 hade Lillskruttan blivit så stor att hon inte ville vara i Sverige lika länge som jag och sonen ville. Men även sonen satt och sa vår sista natt ”Mamma nu är det skönt att komma hem i gen. Det har varit en underbar sommar, men nu vill jag hem igen.”

Hösten 2016 kom det besked om sammanslagning och omorganisation som vi väntat på och det blev oro. Jag blev jättebesviken på hur en del av människorna i vår närhet uppförde sig gentemot oss, vi blev exkluderade från ett umgänge utan förklaringar och som toppen på moset skötte organisationen hela processen under all kritik. Jag blev så besviken, kände mig så lurad och ledsen, det fanns ingen känsla av lojalitet kvar i mig. Jag förberedde för hemflytt, åtminstone avflytt och/eller avsked från organisationen!

När jag väl kommit över den värsta chocken och började söka jobb i BKK, för att vi skulle kunna fortsätta vårt liv i BKK, men inte vara beroende av makens arbetsgivare och jag kopplade bort de människor som visat sig inte vara vänner även om jag investerat i dem men det kom ingenting tillbaka mer än undanflykter vid förslag om att äta middag tillsammans etc helt enkelt jag kopplade bort de negativa krafterna och fokuserade på annat … när det väl vänt och jag kände att okey då stannar vi och ser till att lösa situationen på bästa sätt…då tar hela vår arbetssituation en ny svängom och allting ställdes på sin spets! När jag inte längre ville hem då skulle jag hem… till vad?

Så summa sumarum under våra 5.5. år har jag haft en tuff acklimatiseringsperiod det första halvåret-året sedan har jag varit tacksam glad och positiv till våra möjligheter i denna miljö. Året 2013/2014 var ett tufft år, av många olika anledningar och främst handlade det om att vi var hemlösa i Sverige och  många vänner flyttade ifrån Nichada det året. Men som sagt vintern 2015 vände den känslan helt då vi investerade i ett eget litet radhus som alltid kommer att stå och vänta på oss.

Det är midsommarafton 2017, för första gången på 5.5 år har jag ingen hemlängtan…mycket märkligt….jag ser inte fram emot detta! Jag hade helst sett att vi åkt hem till Sverige som vanligt för sommarlov men återvänt till vår vardag och den miljö som vi byggt upp under våra år här i augusti igen. Nu är det slut…snart…snart…snart…jag vill inte…Lillskruttan vill inte…sonen har kluven känsla och maken ser fram emot nytt uppdrag, nya utmaningar och hemflytt…nu är det som det är…underbart e kort!

I dag sluter vi cirkeln genom att avsluta som maken påbörjade för 5.5 år sedan skillnaden är att i dag är maken inte ensam på first class movie utan han och jag går tillsammans för middag och bio på något av de favoritstsälle som vi fått under vår tid här i BKK. Vår underbara maid som vi haft alla åren stannar här hemma med Lillskruttan. Sonen kramar ut det absolut sista av den sista tiden med de få kompisar som fortfarande är kvar. Det känns fortfarande overkligt att vi ska lämna fastän huset och skåpen blir allt mer tomma för varje dag som går.

Glad midsommar, jag ska fira min första och sista midsommar i Bangkok – utan hemlängtan till Skåne…mycket märklig känsla.