Full fart på Campus

Så efter att maken blivit blixtinkallad till HQ och arbete i CPH mellan 13/11 och 5/12 är jag singelmamma-going-strong med vardagsruljangs med allt vad det innebär från att vara värdinna, mamma, styrelsemedlem i diverse utskott, till att vara Rugby-team mamma och det är hektiskt men skoj!!!

I helgen som gick var det Rugby Exchange dvs de internationella skolorna i Sydost-Asien anlände torsdagskväll och det var först Intercultural day på ISB under skoldagen, då Skandinavien satte upp ett Vikingrum. När det var klart var det direkt ut på Campus och starta upp och ställa upp skolans ”Booster hut Spirit Tent”.

Lördagen var likaså full fart på Campus. Söndagen var det födelsedagskalas för Lillskruttan. Jag var så slut att tårarna rann när kvällen kom. Det var gött å lägga huvudet på kudden!

Veckan som precis dragit igång har redan inneburit flera möten och nu är logistiken på max igen. I morgon kommer barnens farmor. Det blir direkt in i elden för en pensionär som är van att kunna ta det lugnt. 

Thanksgiving-middag på torsdag, Spirit weekend med första match kl 3.30 för ISB JV (skollaget) fredagem följt av en helg där jag är arbetande i Booster både fredag och lördag.

Det ska julpyntas och i byn är det julbazar eftersom det är första advent.

Terminen går mot sitt slut, och det är hög press på sonens skoluppgifter- som ska balanseras med Rugbyträning dagligen och Sofia distans (svenskämnet på distans).

Skillnaden mot vardagen hemma är främst att den tid jag tidigare la på mitt jobb, läggs på allt föräldraengagemang som förväntas av den hemmavarande föräldern. Det finns många röster som hävdar ”Vi betalar redan otroligt mycket pengar för skolgång, att vi inte ska behöva lägga tiotals timmar i veckan på skolrelaterade evenemang.” Ja, det kan man ju tycka, men å andra sidan vore inte detta campus och skolans fantastiska miljö så enastående utan volontärerna som sliter för alla barns privilegium att ha en fantastisk skolmiljö att gå till dagligen! 

När jag hör föräldrar kritisera arrangemangen och hävda att de redan betalar för skolans service och fantastiska miljö och därmed tv år sina händer fria blir jag obeskrivligt besviken!

Det är väldigt slitsamt att engagera sig i sitt barns fritid och skola, är vad jag uppfattar i den sortens ställningstagande…och jag uttrycker spontant ”Men herre min Gud och skapare…det är ditt barn! Ditt privilegium att få möjligheten att vara aktiv del i ditt barns miljö, fritid, vardag etc. varför inte njuta av den möjligheten?

Ditt barns tid med dig är extremt begränsad, det går snabbt! Jag ser tillbaka på sonens 14 år och känner verkligen att jag är priviligerad som fått vara en aktiv mamma i hans liv- och tillbringat mycket tid med honom och hans kompisars!

Lillskruttan som också får en aktiv och närvarande mamma så länge vi lever den här typen av liv…min dag kommer tillbaka då mina timmar med barnen på deras skola, i deras fritidsaktiviteter återigen är utbytt mot timmar på jobb…Jag väljer att njuta, vara glad och tacksam över möjligheten som givits oss- men visst blir det lättare när jag har maken hemma om kvällarna 🙂

Annonser

En aktiv helg och kompass inställd mot nordligare breddgrader

I helgen har det varit avslutande finalspel i Rugby och Fotboll. Sonens lag vann fotbollscupen, men inte Rugbyn. Det var schyssta motstånd från många skollag i år.

Maken med ett gäng av sina teammedlemmar ska till huvudkontoret i Kphmn och jobba tillsammans med teamet i Kphmn. Runda slängar 3 veckor ska de samarbeta och detta beslut  är vi båda mycket glada och tillfredsställda över. Kompassen är inställd från 15 breddgraden till något nordligare breddgrader inom kort.

Det är väldigt bra att jobba sig samman efter sammanslagningar, att lära känna varandra vilket ger goda förutsättningar och en god grund att stå på inför gemensamma lösningar som ska arbetas fram i en ny organisationsstruktur, så vi får hoppas att det är ett steg i en fortsatt riktning framåt.

I dag är det måndag och vi hade en rejäl måndagskänsla här hemma i morse. Sonen hade sovit dåligt och Lillskruttan tyckte att det vore bättre om det var söndag. Men vi fick i oss frukost och jag cyklade iväg och lämnade Pluttan på skolan i ett härligt morgonväder. Vädret är härligt nu. Thailand från sin bästa sida. Det är behagligt och skönt att slippa köra mycket AC.

I helgen lyckades maken och jag titta på en film som Leonardo di Caprio gjort. På uppdrag av FN som ambassadör för miljöfrågor. Det var en väldigt, väldigt bra film. Jag tycker att varje människa skulle titta på denna. I filmen gavs exempel på hur 24 timmars AC kräver lika mycket energi som en hamburgare från Burger King.

Before the floor

Jag blir dock så förvånad över att det finns människor som förnekar och inte tror på klimatförändringen. I filmen ”Before the flood” visas hur det 2016 fortfarande bedrivs kampanjer inom politiken med förnekelsepropaganda och riktad misstro för vetenskapliga bevis. Men visst det är ju som andra världskriget – det är ju många som förnekar en hel del av det som genomfördes då.

Mycket utav filmens budskap och exempel upplever jag att jag redan var medveten om, och jag tror att de flesta svenskar är bra upplysta och medvetna. Däremot inte onödigt att bli påmind igen, även om vi är välutbildade på bred front i klimatfrågor som nation och vi har som nation gjort många förbättringar under många år, men jag vet inte riktigt  hur mycket varje individ verkligen har hjälpt till att försöka förhindra den fortsatta utvecklingen? Så bra att fräscha upp minnet lite grand.

Jag kan själv känna att när stora nationer som Kina, och Amerika fortsätter blunda så känns vår lilla åtgärd i Norden kanske tveksamt betydelsefull. Men jag tycker att du ska titta på filmen ”Before the flood”.  Jag hoppas verkligen att Leonardo di Caprio lyckas sprida denna film och budskapet blir belyst igen. Att skolor, lärare, kontor, alla instanser och globala medborgare oavsett klasstillhörighet och innehåll i sin  plånbok och på sina bankkonton tittar på filmen i syfte att sprida kunskap och medvetenhet vidare.

Det är inte bara krig som medför flyktingströmmar. Vi ser också agrikulturell flykt och migration dvs människor som tex drabbas av naturkatastrofer som hamnar under humanitärt bistånd och som försöker fly från torka, nöd och svält, översvämningar etc. Vintern är olidligt kall somliga år, människor fryser i hjäl.

Genom filmen fick jag se effekter som  gör att jag kan förstå att snö blivit en bristvara, medan översvämningar blir allt vanligare förekommande. Jag har en liten tjej som aldrig sett snö, för hon har aldrig bott i Sverige. Vår son är uppvuxen, liksom jag, med skidresor till Alperna fram till avflytt från Sverige och de sista resorna var det påtagligt hur lite snö det fanns i skidorterna. För 15 år sedan var det en ovanlighet att det var ont om snö på skidorterna i Alperna men att glaciärer smälter har åtminstone jag hört i över 10 år. Iår har det utlovats sträng vinter och vi hade så gärna velat fira jullovet hemma i Sverige- vilket ju självklart vore möjligt om vi vetat att maken skulle arbeta från Köpenhamn men nu får vi besök och det fungerar inte att avboka alla gäster för att vi ska hem till Sverige. Vem vet, det kanske är vår sista jul här hemma och då är det skönt att få lov att njuta av den – Sverigehemma kommer alltid att finnas kvar: men det är ingen tvekan om att det kommer att bli tannagnissel här hemma om pappa får uppleva snö och kyla under sin tid på nordligare breddgrader.

Uteblir reflektionerna? Kommer vi att fortsätta anpassa oss efter naturkatastrofer och klimatförändring genom att bygga hus och skolor så att de ska klara översvämningar eller kommer vi att anpassa vårt sätt att leva efter de behov som finns för att naturkatastrofer ska kunna undvikas inom 30 år?

I Thailand lever vi ofta i mycket kraftiga monsunregn, det slår till tyfoner och tornados, jordbävningar och tsunamis runtomkring oss. Vägnätet blir oframkomligt vid regn. Grundvatten har för mycket gifter i sig för att kunna odla basföda. Jag funderar över hur många som verkar anpassat sig efter rådande situation i förhållande till hur många som verkar försöka förändrasituationen och förhindra anpassning till normförändring. Är många verkligen medvetna om att naturkatastrofer är en konsekvens av människans framfarter? Är många medvetna och tror på att vi kan förändra situationen genom aktiv förändring i vårt beteende?

Är det  lättare att lämna kontoret tidigare de dagar som regnet utlovas och hinna hem för att grilla den efterlängtade entrecoten i ett hus som är byggt 5 meter över vattenytan med fundament som ska motstå jordbävning än att försöka förändra konsumtion, beteende och krav på standard och lyx? Årligen blir människor bostadslösa, byar och delar av öar slås ut av naturens krafter- att anpassa byggnader efter naturkatatrofer istället för att vi anpassar oss efter naturensbehov känns fel. Det är lättare för människor att tillexempel minska sitt köttintag, minska användning av AC, samåka oftare och fundera ett steg vidare över varför det inte går att andas frisk luft i stora delar av världen idag och om det kommer att ens vara möjligt att andas om 30 år?

Se filmen!

Before the flood