Nu börjar det bli riktigt varmt i Nichada och Ture och Tora Turist börjar bege sig hem till kalla Norden igen.

När sportlovet är över hemma i Sverige och många av Thailandsresenärerna börjar se slutet av sin vistelse på 15 breddgraden, stiger kvicksilvret och det börjar bli olidligt varmt i Thailand för den skara av oss västerlänningar som har sin vardag på ett eller annat sätt här. Än så länge är det uthärdligt åtminstone om man bott en lite längre tid i Thailand, även om timmarna mellan 12 och 14 fortfarande kan få mig att krokna.

Just nu ligger dagstemp mellan 36-38 grader Celsius och jag är tacksam för att kvällarna fortfarande kan upplevas som svala, när kvicksanden sjunker från 36 till 30 grader. Sällan, men någon enstaka kväll, har dock temp sjunkit så lågt som till 28-26 grader och då är det oftast mycket behagligt.

Smärtsamt medveten om att vi om ytterligare några veckor är inne i april månad, den månad då solen står i Zenith och de thailändska skolorna har 2 månaders lov emedan de internationella skolorna tuffar på i hettan och lärare, elever samt Nichada residents räknar ned inför hemvändning och sommarlov 2016. Nichada töms i princip den 10-12 juni och de 6000 invånarna återvänder och fyller byn igen mellan den 3-11 augusti. Jag har gett upp att jag någonsin kommer att bli så pass acklimatiserad att jag kommer att njuta av ”the hot season”. Jag längtar hem till Skåne från mitten av mars och lider av sjuk hemlängtan från mitten av april och fram till skolavslutningen. Nåväl tillbaka till väderleksrapportering och inlägg.

Differensen på ca 10 grader, som fortfarande kan infinna sig på dag- och kvällstemp gör att många thaiare är superförkylda. Vår maid blev sjuk när vi kommit hem från Ko Chang, tack och lov är hon nästan återställd nu, men vi kämpar själv fortfarande med en envis djuplodad hosta.

Många tror att sjukor bara grazerar på nordligare breddgrader, men på sydligare breddgrader kommer många baciller med regnvattnet, myggor sprider inte bara denguefeber och malaria utan även tex zikavirus, insekter vars bett ger influensasymptom och febervärk, för att inte tala om matförgiftningarna som ökar under den heta perioden. Koltabletterna trängs med vätskeersättning och antibiotika vilka har en reserverad plats i medicinskåpet under den heta perioden. Pik är i mitten av april men den heta perioden påbörjas redan i mars och håller i sig genom hela maj månad.

I turismhögsäsong kommer västerländska bakterier med turisterna på flygplanen dvs när Kung Bore har sitt grepp om nordborna och västvärlden flyr de nordligare breddgraderna kommer många bakterier till Thailand…såsom vinterkräksjuka och influensa. Dessa slår hårt mot lokalbefolkning i serviceyrken i synnerhet. Lokalbefolkningen har inte ett immunsystem som är uppbyggt efter västerländsk bakterieflora. Vilket visserligen inte Ture och Tora turist heller har när det gäller motsatsen. Sjukorna får vi således även i paradiset! Dock slår sjukorna olika hårt mot olika individer.

Den senaste tiden har familjen C diskuterat väldigt mycket kring mänskliga rättigheter, den enskilda individens skyldigheter inte bara gentemot värdnationens lagrum utan även jämfört det liv som vi har i Sverige. Lagar och förordningar skiljer sig väldigt mycket åt, inte bara när det kommer till tex straffsatser, utan vad vi bevittnar dagligen är främst det sociala grundskydd och mänskliga rättighet som inbegriper vård, läkarvård, medicin, och skolgång.

Lokalbefolkningens arbetsrätt och arbetsmiljölag är definitivt inte något att hurra för i Thailand. Arbetsdagarna är mellan 14-16 timmar per dygn, i synnerhet under turistsäsongen. En minimidagslön (från regeringen utfärdad som krav) om ca 400 THB och en arbetsvecka på 6 dagar i veckan är jag tveksam till om säsongsarbetare i hotellbranschen verkligen regleras av. Thailändarna lever i största utsträckning på turistnäring och högsäsong är främst december-februari, med pik i december och fram till mitten av februari.

Lokalbefolkningen har inte heller självklar tillgång till läkarvård vid sjukdom. I Sverige kanske vi knaprar i oss en Alvedon när vi har 38 graders feber och så går vi till jobbet ändå för att vi vill slippa karensdag, alternativt arbetas halva dagen på Alvedon sedan avslutas arbetsdagen vid lunch utan karensdag. I Thailand går hen till jobbet oavsett. Hen tar först antibiotika efter flera dagars sjuka. Medicinering förutsätter att hen har haft tid att smita ifrån jobbet, men framförallt att hen har haft råd att gå in på apoteket och köpa receptfri antibiotika / medicin. Denna baksida och orättvisa är ganska svår att hantera för mig, och tar sig uttryck i att jag ofta blir ledsen, irriterad, förbannad och besviken när det klagas och gnälls i Sverige över välfärdssamhällets nedmontering.

Ja – utifrån den svenska folkhemskontexten är det hemskt att det blivit så mycket sämre i Sverige, men sett ur mitt perspektiv har Sverige fortfarande ett otroligt bra socialt grundskydd, åtminstone för majoriteten av individerna i Sverige. Genom skattesatser hemma har samtliga barn tillgång till fri skola och samtliga människor (inklusive de som är papperslösa och de som uppehåller sig enligt Schengenavtal eller andra uppehållsavtal) tillgång till läkarvård.

Däremot som utskriven har du inte tillgång till det sociala grundskyddet i Sverige, även om du är svensk medborgare. Vi har privat läkarförsäkring tecknad, som gäller globalt. Det blev vår räddning hemma i Sverige. Vi betalar varenda dollar ur egen ficka, men som sagt utan den hade sonens brutna arm fått läka i hop med hjälp av några täljda pinnar och någon linda. Att vara försäkrad är superviktigt. I synnerhet som gäst i ett annat land.

Att Ture och Tora turist uppför sig som utomjordingar och släpper alla sina normala koncepter när hen passerar passkontrollen på Kastrup har jag inte svårt att förstå – hen är på väg på semester, garanterat en efterlängtad semester till paradiset solklart! men vad jag har svårt att acceptera är att hjärnan och omdömet lämnades i passkontrollen, tillsammans med en uppdaterad sjukförsäkring och en liten dummie om Thailand ”Dos&dont´s”.

Även om Samir och Viktor uppmanar oss alla till att bada nakna på Sergels torg och leva livet utan sorg – är det nog en majoritet som endast skulle leva livet utan sorg under semesterveckorna på sydligare breddgrader…Svensson vet att farbror Blå skulle plocka hen för civil olydnad och förargelseväckande beteende, därmed avstår majoriteten från att bada nakna på Sergels Torg men följer gärna Markoolios uppmaning å drar en vecka till Phuket, när livet känns surt i Svealand.

Att visa mått på avsaknad av respekt och förståelse för lokalbefolkningen kan bevittnas i olika situationer och på olika sätt. Exempelvis är det kanske inte alltid så oerhört viktigt att pruta på redan billiga Flip-Flops på marknaden i Phatong. Ett par flipflops kostar i storleksordningen maximalt 30 skr… jag menar…att pruta ner dessa för sakens skull till 50 baht dvs ca 12 skr är inte nödvändigt, enligt mig och det är absolut inte respektfullt eller ödmjukt.

Men att uppvisa mått av ansvarslöshet, idioti och dumhet är en helt annan sak. Hit hör tex att låta bli att se över försäkringarna, det är nog det absolut mest viktiga ur mitt perspektiv. Min upplevelse är att även om hen utvandrat på obestämd tid till Thailand vill de flesta fortfarande hålla kvar vid sitt svenska medborgarskap och en dörr öppen tillsammans med en returbiljett till Sverige den dag då paradiset rämnat. Om något inträffar under drömresan i Thailand (eller någon annanstans vad det beträffar) finns det ingenting någon kan göra om Ture eller Tora Turist hamnar på sjukhus, i häktet efter ett fylleslag, på turistpolisstatationen efter ett rån, eller hos migrationsdepartementet för överträdelse av uppehållstillstånd, eller på transportdepartementet för tex en trafikförseelse etc. Det åligger varje enskild individ att försöka förstå och respektera rådande norm och lagrum, sed och kultur. Du har inte rätt som enskild individ att kräva att rådande norm och gräns ska tänjas till din fördel, bara för att du är på din drömsemester.

Att köra motorcykel utan hjälm gör ingen hemma i Sverige, av vilken anledning gör Ture och Tora Turist det på paradisöarna i Thailand?

Att sprätta upp en ung gosses anus med en sönderslagen flaska händer hemma i Sverige det vet jag – men jag skulle vilja hävda att det antagligen sker allt oftare och utförs av människor som aldrig skulle komma på tanken hemma i Sverige, men i Thailand går det…varför?

Få är nog de som skulle ha sex öppet på stranden hemma i Sverige…varför blir det okej i Thailand?

Hemma i Sverige hade säkerligen Ture och Tora haft stort kontrollbehov på sina väskor och tillhörigheter och vidtagit maximala försiktighetsåtgärder – men i Thailand ”det leende landet” där tappar man omdömet och går rakt in i de slipade bedragarnas fälla.

Jag har bott här i 4 år nu, jag har fortfarande inte koll på hela kulturens kontext, men jag har ansträngt mig att lära mig thai, att försöka förstå i den mån det går att förstå den komplexa kulturen, jag har pluggat mina ”Dos and Donts” men framförallt jag anstränger mig för att hålla mig ödmjuk inför nationens seder, bruk och folk.

För en dryg månad sedan blev min man påkörd av en motorcykeltaxi. Till saken hör att vi kör blåregistrerad bil, dvs vi har diplomatstatus och det innebär en väldig massa administrativt klydd så fort någonting händer med vår bil. Vad som sker när motorcyklisten kör på min man är typiskt ”The land of smile”.

5 stycken lokala thaiare rusar rakt ut på gatan, i en millisekund och lyfter bort motorcykeln. (Bevismaterial bortfört). Försäkringsbolag kontaktas. Thaiarna vill bjuda min man på öl, som en god gest i väntan på polisen som de uttrycker det. (Det råder nolltolerans numera i Thailand vad gäller drive and drink). När polisen äntligen kommer pratas det på thai och min man får höra att det var hans fel. Min man håller masken, säger ingenting utan lämnar platsen efter besked att försäkringsreglerare kommer att komma personligen hem till vårt hus dagen efter och göra bedömningen på skadan.

Vad som hände var att min man skulle göra en vänstersväng och zick-zackande mellan fyra bilar kom mc:n bakifrån. Motorcyklisterna kör här i Thailand i vansinnigt hög hastighet och när min man är över i motsatt färdriktnings vägbana smaschar mc:n rakt in i framhjulet. Rätt eller fel?

Som avslutning på detta långa inlägg rekommenderar jag varmt läsning av följande böcker ”Private Dancer” och J.Månvinges självbiografi ”Den senila skalbaggens tröst”.

 

 

 

 

Annonser