Att hjälpa på plats utesluter inte andra insatser

När jag växte upp  var det väldigt populärt med stora stödgalor – internationella TV-sända musikgalor tex Band Aid, Live Aid och häromdagen var det då tydligen en stödgala hemma i Sverige till förmån för flyktingkatastrofen och Syriens krigsbarn, med flera.

12072795_10153649257364793_7646618787905797968_n

Min personliga åsikt är att den här typen av journalistik och socialt drev och mediabevakning,  är väldigt farlig – det kommer för stort massivt pådrag, en punktinsats utförs så att säg. Insatser som tillfälligt uppmärksammar krisen. När stormen bedarrar är risken stor att verkligheten försvinner i svallvågorna och Svensson återgår till sin vanliga trall och livet utanför Sveriges gränser faller i glömska, för vilken gång i ordningen är inte ens aktuellt att försöka nämna.

01

Hållbara lösningar ”Sustainable solutions” vad är detta egentligen? När jag läste Childrens Human Rights Law, Refugee Law och Humanitarian Law var detta uttryck ett mantra. I kombination med ekonomi, natur, lokalbefolkningens kompetens och genom socialisering uppmanades alla att stanna upp och reflektera, analysera sina handlingar och försöka se vilka konsekvenser våra handlingar kan få. Alltid arbeta efter ett barnrättsperspektiv och bygga upp hållbara lösningar – barnen är nämligen de som drabbas hårdast vid förändringar och kriser. Hållbara lösningar är ett krav, ställt från omvärlden och vilar i på fundamentet mänskliga rättigheter.

Argument som att hjälpa på plats spottas ur var och varannan människa – oftast människor som befunnit sig i sitt välfärdssamhälle största delen av sitt liv. Jo det är väldigt viktigt att hjäpa på plats men det görs redan – i otroligt stor utsträckning. Bistådsarbetare, emergency rescue team, läkare utan gränser, Röda korset och Rädda barnet det kryllar av volontärarbetare m.fl  på fältet i krigszonerna. FN:s tält finns redan på plats. Kvadratmeterytan som varje enskild individ har till sitt förfogande, i ett flyktingläger eller i ett tillfälligt läger i naturkatastrofdrabbade område, är i de allra flesta fall långt under humana. Det går att leva så temporärt, men allt fler flyktingläger ter sig som permanenta lösningar på de drabbades boendesituation.

Fotot på det döda barnet är lånat från en fotograf. Det är inte från krigets Syrien utan från Nepal. Tycker dock att det är intressant att lyfta upp fotot igen i denna blogg och ställa frågan ”Hur många av er där ute kommer ihåg katastrofen i Nepal för mindre än ett halvt år sedan?” Jag gör det!

Varför kommer jag i håg det? kanske för att jag var med och volontärade för att hjälpa de drabbade, eller för att jag befinner mig utanför Sverige och bor tillsammans med många nationaliteter med olika erfarenheter och där någon jag känner alltid känner någon i ett drabbat område. Det är irrelevant egentligen då min poäng är att uttrycka min personliga oro över att punktinsatser inte bygger hållbara lösningar. Även om en stödgala är en punktinsats är det fantastiskt bra – det är en trevlig tillställning och insamlingen är ämnad hjälp på plats… jättebra! hjälp på plats är ju också vad Sverigedemokraterna och en del andra människor hävdar och förespråkar. Kritisera då inte initiativet och för helvete visa inte din dumhet genom att fortsätta upprepa ditt mantra ”Hjälp ska ges på plats! Här ska inte skänkas en spänn, Sverige skickar redan så mycket pengar.”

Min nästa poäng är fortsatt en reaktion på argument… De insatser som vi i vår community engagerade oss i, vid naturkatastrofen i Nepal (men även vid naturkatastrofen på Filipinerna, eller andra naturkatastrofer i Sydostasien) var många. Det var allt från att våra barn bakade kakor och sålde vid de lokala affärerna och fiken i byn, till att lärarna anordnade auktion på elevers alster i Bild, eleverna anordnade konserter, spelade in DVD-skivor och sålde, satte upp improvisationsteater/dramaföreställningar där biljettpriset gick till insamling men hela communityn slöt upp och gick man ur huse för att packa lådor med skor, filtar och kläder, rent vatten, tändstickor, batterier, ficklampor, konservburkar med mat etc. etc. Den första volontära räddningsaktionen lämnade Don Muang flygplats 48 timmar efter första skredet. Visserligen cirklade planet runt, runt, runt för det var väldigt svårt att landa, men hjälpen kom fram och alla nationaliteter slöt upp för Nepal. I debatten hemma i Sverige känner jag att det inte är allt för ovanligt förekommande att människor säger ”Vi måste först ta hand om våra egna.” Det är ganska korkat faktiskt tycker jag… för det är inte ”våra egna” som blivit drabbade av en bombräd, eller en naturkatastrof som resulterat i att vägar sköljts bort, husen rasat och familjemedlemmar omkommit och försvunnit ner i ett jordskred eller i havets djup. Det är inga av ”våra egna” som fattas rent vatten. Så därför tycker jag det är ett dumt argument.

I Nichada finns många FN-tjänstemän och de olika FN-organisationerna har olika arbetsområden. Den organisation som vi tillhör är en organisation som kommer in i skedet där infrastrukturen ska byggas upp, men de är också med i hela processen då de hela tiden finns som stöd för alla de andra FNorganisationerna tex genom att övervaka logistiken så att mediciner som finns i Indien kommer fram till Nepal (om vi nu tar Nepal som exempel), att tält som kanske finns i Sydamerika kommer till Nepal m.m. en samordning helt enkelt för att de FNtjänstemän som finns på plats kan utföra sitt arbete tillsammans med andra jätteviktiga organisationer som Röda Korset, Rädda Barnen, Läkare utan gränser mfl. En av mina väninnors make arbetar i det akuta nödläget, dvs hans Emergency Team ska vara på plats helst 12 timmar efter nödsituationen. I det akuta skedet är det mycket som ska falla på plats – det ska spåras människor, säkras upp safe-havens för barnen, rent vatten och medicin ska in m.m. i samarbete med lokalbefolkningen ska temporära skydd skapas, befolkningen ska räknas in, en dräglig akutsituation ska växa fram under de första dygnen i kombination med röjningsarbete m.m. Vår granne arbetar för World Bank (inte ett FN organ men arbetar i nära samarbete med FN) vilka är med i ekonomiska lösningar och dessa behövs både i det akuta skedet och under processen. Det finns ett väldigt omfattande praktiskt, tekniskt och diplomatiskt arbete som utförs på plats redan – med detta vill jag understryka att det är visst viktigt att hjälpa på plats, men käre tid det finns väldigt mycket hjälp redan på plats och nu behöver hjälpen komma från omvärlden.

Många verkar tro att bara FN viftar med sitt trollspö lite grand så fixar sig allting. Problemet är att FN innefattar drygt 50 olika organisationer. Jag upplever allt oftare i debatter att missnöjet är starkt och det är väldigt hård kritik som riktas mot FN. Det är sorgligt! FN är inte bara de organisationer som de flesta människor kanske kommer i kontakt med via insamlingar, reklam etc. det finns en uppsjö av organisationer. Det finns specialenheter som granskar allt möjligt från atomvapen och nukleär industri, till miljö och population, ekonomi, medicin, nutrition etc. Så alltså ytterligare en poäng är att försöka understryka argumentationen som förs och ha i åtanke att FN är drygt 50 olika organisationer! Kritik som riktas mot FN blir helt befängd, det riktas då kritik som om FN vore ETT organ. Det är en generalisering människor gör när de drar FN över en kam. Att dra drygt 50 olika organisationer OCH generalsekretariatet (vars uppgift är att administrera de olika organens verksamhet) och klumpa i hop det och säga att FN gör ett dåligt jobb är katastrofalt.

Slutligen, hela poängen med detta inlägg har varit att påtala dålig retorik och argumentation enligt mig! När människor hävdar och för retoriken ”att hjälpa på plats” blir bara hälften av en hållbar lösning uppfylld eller utförd. Att skapa en dräglig vardag i krigszoner är en livserfarenhet som väldigt få människor drabbas av. Jag tänker inte ens försöka skriva om det, men jag kan förstå att många människor saknar perspektiv. Var gång det byggs upp ett nytt sjukhus bombas det sönder och samman igen. FN-personal mfl åker kana tillbaka till ruta 1. Detta pågår år ut och år in i olika länder där samhällsapparaten inte fungerar . Det är just i dessa länder dvs i de länder där ingen annan kan vara verksam, ingen annan kan agera därför att samhällsapparaten är gravt dysfunktionell som FN har tjänstemän. Dessa arbetar dag ut och dag in och stirrar verkligheten, kriget, misären, döden i vitögat medan du och jag i lugn och ro sitter med vår tidning och kaffekopp på väg till vår vardag som flyter på i en samhällsstruktur som fungerar. Många tjänstemän kämpar redan för att hjälpa civilbefolkningen till en dräglig vardag på plats. Det finns hjälp på plats, fältet kryllar av proffs som försöker hjälpa civilbefolkningen till en dräglig vardag i ett dysfunktionellt land.

Hoppas att du njuter av din frukost, att du sitter bekvämt i din stol, att du sovit gott i din säng i natt och att du har en härlig middag att se fram emot i kväll- uppskatta din vardag för alla har det inte lika bra som vi har det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s