Ja det blir inte alltid som man tänkt sig

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ketchupeffekten är välkänd och vi har alla någon gång drabbats av den – vi gör det lite för ofta känns det som men en ska väl inte klaga det är ju mer intressant när det händer lite saker i vardagen.

Maken har varit hemma på huvudkontoret, i samband med en stor omorganisering som snart ska komma organisationen till handa. I den här omorganisationen hade han i princip blivit lovad annat ansvarsområde, HR skulle finansiera del av makens tjänst och han skulle fortsätta utveckla sin egen avdelning. Det diskuterades och har diskuterats länge hur maken skulle placeras in i organigramen. Vi är inne på vårt fjärde och sista år, enligt roteringsprincipen för UN, vilket gör att det brinner lite grand i knutarna för organisationen att skaka fram ett nytt kontrakt, innan månadsskiftet april/maj eftersom dels ska jag delge min chef huruvida jag återinträder i tjänst eller ej i augusti dels ska skolan betalas inför höstterminen.

Jag är inte intresserad av att säga upp min tjänst. Jag är intresserad av att ledningen använder mina nya kunskaper, skapar en annan utmanande tjänst där mina kunskaper i organisationsutveckling i kombination med Childrens Human Rights kan komma till nytta.

Samtidigt som maken var hemma köpte han ett litet radhus till oss. Vi har länge varit på gång, vridit och vänt på alla kriterier, budget etc. men i och med att vi är inne på vårt sista år i Bangkok och osäkerheten är så stor kring tjänster är situationen sådan att det inte längre finns utrymme för att återvända till Sverige bostadslösa och arbetslösa. I februari var vi i en budgivning på ett litet pyttehus – men valde att inte gå över det bud på 915.000 som lades (förelåg stora renoveringsbehov och investering i bla varmvatten och dusch). Ett par veckor senare och i samband med makens inkallelse till HQ kom ett bättre objekt ut, som enbart behöver målas för att fräschas upp. Maken bokade in sig på visning och slog till. Jag har alltså inte sett detta hus i verkligheten, men maken och vår hantverkare tittade på det tillsammans och nu har vi alltså säkrat upp våra möjligheter att komma hem till Sverige och klara oss på min lön om situationen innebär att vår tid är över i BKK.

Medan maken var hemma hade jag besök av en väninna och det blev diamanterna från BKK på en långweekend; favoritrestaurangerna, favorit-margarithan, massage, skybar, chattuchack och mycket diskussioner om strategier, framtidsutsikter m.m. vid poolen. Det var skönt att ha henne här att bolla med, medan alla beslut fattades mitt i natten för det var då som vi kunde kommunicera, maken och jag, annars var maken fullt upptagen med jobb. Hon fick uppleva ganska många kovändningar när det gäller tjänstgöring för maken, möjligheter och hinder att parera i olika situationer som kan uppstå.

I går kom då erbjudandet från makens chef – och erbjudandet var inte något som var överenskommet på något sätt och det kan till och med tolkas som en förolämpning, men jag kan inte säga annat än att det politiska spelet är ett tufft spel att spela och det kräver väldigt mycket erfarenhet för att förstå alla stadgar, klausuler etc. 24 timmars betänketid är knappast något ovanligt men utan arbetsrättsligt skyddsnät är det kanske mindre vanligt att man blir utsatt för den typen av press. Makens chef och organisation har gjort vad alla skulle kunna tänkas göra dvs förekomma ett bättre erbjudande innan erbjudandet verkligen har kommit vederbörande till handa. Maken har varit på anställningsintervju och detta vet chefen om och försöker självklart med lite kohandel. Chefen vet att maken med sina 15 år inom UN är väldigt slipad politiskt, och det är två diplomater som stirrar varandra i vitögat just nu. Jag … ja jag håller mig definitivt på min kant och låter diplomaterna stångas, lyssnar på maken, svarar när han ställer direkta frågor men låter bli att göra beslutet svårare för detta är ett knivigt ärende. Vi har haft en sömnlös natt i Bangkoks förortsdjungel. Förhoppningsvis kan jag ta bladet från tungan så småningom, men just nu… nix! Jag kan bara säga att vi är fruktansvärt tacksamma över att vi hann säkra en emergency-hemflytt om det kommer att behövas…

Om en knapp vecka kommer min kusin och hennes familj, det ska bli jättehärligt att få hit dem. Innan dess är det råplugg som gäller – nästa tenta i Humanitarian Response in emergency ska lämnas in om ett par dagar.

I dag blir det lite tjänstgöring på ISB.

I morgon är det St Patricks Day firande – en fest där pengarna går till ett välgörenhetsprojekt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s