En spontan get-away

IMG_0311.JPGIMG_0312.JPG

IMG_0309.JPG

IMG_0313.JPG

Hela veckan har varit Oktoberlov i Nichada. När ISB har skollov, blir det som industrisemestern i Europa det blir stilla som i graven… ingen är kvar, alla reser iväg och det blir väldigt öde. Även om det finns överflöd av thai hollidays i den thailändska kalender är det inte synonymt med att UN är lediga… och som vanligt… 30 dagar ska fördelas på vårt liv i Thailand som är vår vardag med skollov och studiedagar, julfirande etc och på en så lång sammanhängande ledighet som möjligt för att kunna komma till Sverige och uppdatera oss med de relationerna som ligger vilande under 11 månader men som får en injektion under en intensiv period per sommarlov. Familjen är också lite vingklippta och ledbrutna med hosta, feber och ledvärk kombinerat med lite jetlag från mig till kompotten så vid handen har det givit inga insatser på full växel… så att säg.

Det var en redan intensiv arbetsvecka och den eskalerade förra veckan under lördagskvällen med en massa telefonsamtal, emails etc till maken (vår ”mysiga lördagskväll” ) och han visste att en redan intensiv vecka med många produktsläpp och deadlines blev toppad av Ebolavirusets framfart! 6000 kontrakt skulle spottas ut på ett par dagar, än en gång uppvisar makens arbetsgivare en tydlig ketchupeffekt i sin arbetsledning. Byråkratiska beslutsgången är som Heinz glasflaskor m ketchup. Under veckan som gått kom samtliga åtgärdsprogram och handlingsplaner i konstituerande från högsta instans och kontrakt, upphandlingar och sändningar för många olika UN-organ satte fart. Maken och teamet har fått en tuff topp att koordinera på ett par dagar för att inte säga för mycket… det lär bli trångt i Afrika…

När helgen kom, kände jag ”vi måste iväg från BKK och få ett miljöombyte, frisk luft och tid för familjen bara” maken ska resa iväg snart i gen på tjänsteresa och sonens press från skolan kommer att intensifieras kommande veckor, jag ska tentera och om en dryg månad lämnar jag familjen igen, mitt i slutspurten av sonens termin och framför allt maken behöver ut i frisk luft, vi behöver få vandra lite grand och jag föreslog fredagskväll för maken en tripp till en vingård som ett par av våra vänner varit på för ett tag sedan.

Jo det vore ju trevligt, men sedan kom sonens ena bästis hem från sin vecka vid kusten och så klart… Sleep over… Tja okej det får bli en annan gång, då! Men när sonen kom hem på lördagsmorgonen föreslog vi en annan liten dagsutflykt…som inte han var så sugen på och då slog vi till med Kao Yai och en övernattning om det fanns hotellrum kvar. Så på mindre än två timmar var familjen packade och klara och in i bilen och en tvåtimmarsresa till nationalparken Kao Yai och Grand Monte Vineyard.

Mycket god mat. Trevlig och härlig miljö. Frisk luft. Svalt och härligt. Nu är det frukost och sedan är det lite vildmarksliv innan vi reser tillbaka hem till Nichada och vardagen.

Annonser

Farväl Skåne

image En dryg vecka har passerat och mammas flytt och överlämning av mitt barndomshem är nu ett avslutat kapitel för mig- dock ej för mamma och mina bröder…som har lite grand kvar att slänga, sortera och packa upp.

I maj månad reste jag hem första gången själv, för att påbörja sortering och rensning av mitt föräldrahem. En flytt är alltid en tuff insats. Jag har flyttat 7 gånger sedan jag flyttade hemifrån…min mamma har flyttat för första gången i princip. Hon flyttade till lägenhet när pappa och hon gift sig. Sedan flyttade de till detta hus, 1965-ish. Mamma och katten flyttar nu, utan pappa, som dog förra sommaren. En flytt efter drygt 50 års äktenskap och ett liv i villa tar tid låååååååång tid!!! När man, som min mor, dessutom kämpar med cancer uppå en flytt (där hon ska försöka orka med någonting mellan cellgiftsbehandlingen på de få dagar som hon inte ligger golvad och kräker) tar det ännu längre tid.

I juli fick mamma tillträde till nya huset och då tog maken semester två dagar, äldste storebror flög hem från Spanien, svärmor kom och tog hand om Lillskruttan så att vi tillsammans kunde flytta för mamma. Första veckan i juli kunde mamma bosätta sig i nya huset. Hela min sommarvistelse plockades det lite då och då till nya huset.

Denna vecka jag varit hemma har det slängts, flyttats och sorterats igen… Organiserade högar ”loppis”, ”stadsmissionen”, ”arvegods”, ”för påsyn av mamna” och nära och kära har varit och plockat till sig böcker och annat, det sista stora och tunga är avhämtat… Det som finns kvar nu måste Mamma och mina bröder ta hand om under veckan – mamma får behandling nästa vecka och sedan avlämnas huset. Hon är stressad, vet att risken är överhängande att hon blir golvad efter cellgiftsbehandlingen.

Nu är jag incheckad på Sturup. Kl 6 steg jag upp. Taxin hämtade kl 7. Jag har barnböcker i väskan till Lillskruttan och ett par ungdomsböcker till sonen från min barndoms glada minnen. Jag sitter och tittar ut över den skånska slätten, ett vackert landskap i sprakande gult, rött och orange. Jag kommer nog att fälla ganska många tårar när jag lyfter. Jag lämnar nu min tid med mamma, pappa, storebröder och alla mina underbara minnen i ett fantastiskt hus. När jag kommer tillbaka igen finns det en ny barnfamilj i mitt föräldrahem. Jag är lycklig, tacksam och sorgsen på samma gång! Lycklig för att en ny familj får lika många lyckliga år i ett fantastiskt hus. Tacksam för all trygghet, glädje och värme mina föräldrar givit oss i detta hus och under vår uppväxt. Sorgsen för att min barndom nu definitivt endast är ett minne blott! Nu blir det inga fler gåsamiddagar i mitt föräldrahem, eller födelsedagar etc det blir inte längre några sammankomster alls i föräldrahemmet faktiskt och det känns vemodigt! Jag är övervägande lycklig för att huset går till en familj som kommer att få samma fantastiska varma och ombonade borg som vi fick! Tack älskade familj, släkt och vänner för tiden på Hallandsvägen. Nu får vi fylla mammas ljuvliga och underbara lilla hus med lika mycket värme!

Sista förberedelsen

image

En timmes Fotmassage för 50 skr är en fantastisk vardaxlyx. Idag behövlig… Jag har haft mer än fullt upp med studier och vardagslogistiken här hemma, därmed inte hunnit handla saker som jag ska ha med hem till Skåne. I dag var det planerat att jag skulle ta taxichaffisen med mig till Chattuchack, vår maid Poo skulle jobba mellan 9-14 med Lillskruttan eftersom maken (fotbollcoach) och sonen hade match 7.30-11.00. I gårkväll fick Poo resa hem till sin svärmor, som blivit sjuk och misstänks ligga för döden… Tack och lov ryckte en av svenskfamiljerna in och hjälpte till m Lillskruttan under matchen.

Jag kom iväg och har gjort den shopping jag klarade av. Sedan var det direkt hem och packa, äta middag, natta barn och nu är väskorna packade och kl 6.30 (thaitid=00.30 svensk tid) lämnar jag familjen i Thailand och börjar resan hem till Sverige och Arlanda, där jag har 5 timmars mellanlandning innan jag tar flyget till Sturup där jag förväntas landa kl 23.00 (05.00 thai tid = samma tid som jag stiger upp i morgon för att lämna hemmet).

På schemat står ”tömning av mitt föräldrahem”. Mamma sålde huset i somras efter att hon hittat ett hus som passar hennes situation bättre, efter att pappa dog förra sommaren. Men att tömma ett hus efter 50 år och kanske en lite begränsad förmåga av att slänga, sortera och skiljas från saker tar det tid att tömma, organisera och flytta när man är 75 år. När man dessutom sedan juli månad genomgår cellgiftsbehandling för lymfkörtelcancer blir det ännu svårare!

Men mamma, jag är på väg nu, preparerar det sista nu innan jag ska hem och lägga mig med något mjukare muskler!!! Storebror bör redan ha flugit in från Spanien!

God Natt, vi ses i morgon!

Intressant men komplext

image

Ja att vara lärare i grunden har gett mig en god språngbräda ut mot andra arenor just nu den internationella juridikens.

De senaste 5 åren drygt har ett utvecklingssug hållt mig fast i ett järngrepp. Att inte riktigt veta hur eller exakt vad jag skulle förändras till, så att säg, har varit en långdragen process.

Jag har lagt ned och lägger fortfarande ned otroligt mycket tid på olika postakademiska studier. Från att vara ämneslärare i musik och svenska till att gå ett inre driv till mötes är för en trygghetsnarkoman stort och svårt!

Jag tror många kommer till en fas där nya utmaningar bankar på dörren. För mig inträffar det lite titt som tätt, känslan av att vilja och behöva utvecklas – men det har aldrig funnits någon annan tjänst där dessa kan få plats. Jag fick till och med höra av en gammal chef ” Vem tycker du då vi ska sätta bakom din kateder för att du ska få syssla med ditt kall?”

Jag har studerat och förutsättningen har varit nedsatt tjänst. Även om jag presenterat en handlingsplan hur skolan skulle kunna använda mig i nya tjänsteformer efter avslutade kurser visar det sig (åtminstone är min erfarenhet den) att det inte riktigt finns möjligheter till ”vidareutveckling” inom skolväsendet (som ämneslärare).

En lärare kan bli rektor, men alla vill inte bli det- jag vill inte det, även om jag brinner för utvecklingsarbete har jag uppfattningen att det är en väldigt liten del av rektorns arbetsuppgift och den har begränsade möjligheter att lyckas driva igenom förändringsprocesser- det blir väl bättre nu med en ny skolminister… Förlåt min ironi! Samtidigt som min kommun initierade trainee utbildningar för lärare, valde jag en Mastersutbildning i Educational Science and Development. Här började min individuella omsadling!

Jag är nöjd med mitt val, min utbildning kändes mer kvalificerad, när jag såg kurslitteraturen mina kollegor läste. Forskningsdelen var på en helt annan nivå och helt enkelt jag fick inte bara en djupare utan även bredare utbildning- vilket visar sig vara svårt att ”åberopa” vid medarbetarsamtal jämfört med mina kollegor som fick direkt avbetalning som bitr.rektorer i kranskommunerna.

Efter erkänd bitterhet och flertalet samtal m rektor hade jag packat ner alla mina tillhörigheter efter skolavslutningen, jag ville inte tillbaka efter sommaren! I synnerhet då även den enda vettiga i skolledningen fått nya utmaningar och skulle lämna skolan, tillsammans med ett antal supertrevliga och kompetenta lärare som antingen gick i pension, eller gick vidare mot nya utmaningar. Men när jag stod med de sista grejorna kom den färgstarka, nytillsatta rektorn på besök och jag blev presenterad som ”personalens lilla professor” i en minst sagt nedlåtande ton. Den nya rektorn stannade upp och frågade vad jag läst och vad jag hade för visioner… Rektor J gav mig ett uppskattat leende och en hurtig handskakning sa ”Lycka Till om vi inte ses i Augusti…” Jag kom tillbaka i Augusti, med ny positiv kraft!

Efter höstterminen meddelade jag min avsikt att inför kommande termin och läsår ansöka om tjänstledigt för studier i juridik. Jag hade kommit ytterligare en bit på väg i min framtida roll.

När sedan maken blev posterad i Bangkok blev mina möjligheter till internationella studier i juridik större. När jag återvänder till Sverige har jag förhoppningsvis en egen firma. Jag hoppas kunna erbjuda konsulttjänster, kortare projekt där jag kan komponera och sammanställa, analysera forskningsrelaterade artiklar/ sammanfattningar till uppdragsgivare, jag kan också bedriva undervisning och privatundervisning. Jag tror mig ha kommit fram till vad jag vill bli när jag blir stor!

OM mina kompetenser som lärare, med en masters i SOL (skolutveckling,organisationsutveckling och ledarskap), arbetsrätt, socialrätt, internationell juridik; illegal handel (trafficking), mänskliga rättigheter och barns mänskliga rättigheter räcker för att jag ska kunna erkänna mig nöjd med min individuella utvecklingsplan (IUP) återstår att se. Just nu njuter jag av att ha möjligheten att förkovra mig!!!