Ny kurs, nya utmaningar

Häromdagen var jag på intervju på ISB – de har gjort en ny struktur när det gäller musikalproduktionerna och nu vill de ha en utomstående som producent istället för musikläraren och den enorma grupp av föräldrar som volontärarbetar med scen, kostym etc.

Jag har gedigen akademisk grund att stå på och är helt rätt en mycket bra kandidat för detta jobb – men deras struktur var lite för yvig och inte väl genomtänkt. Kändes lite grand som att de kommit upp med en smart idé när musikläraren sagt ifrån att hon inte längre ville driva den produktionen eftersom det inte gavs utrymme i tjänsten för det. Å andra sidan varningsklockorna klämtade i fortissimo…. ”suburbianwife… du håller på att skriva på din egen dödsdom!!!”

Att produktioner och ”skojiga grejor” inte ingår i tjänst är en diskussion hemma i Sverige också, usch … de eviga diskussionerna med rektorer och kollegor om luciafirande, julhögtider, sommaravslutning m.m. saker som helt enkelt bara ”ingår och förväntas” av musikläraren men som inte utdelas någon ersättning, nedsättning eller komptid för!

Jag har, å andra sidan, alltid brunnit för framträden och alltid tyckt det varit väldigt roligt och anser att det är också en mycket bra och viktig faktor i ditt musikaliska lärande framför allt för framtiden. Att våga stå inför människor och prata är något som förväntas i framtida yrkessituation, detta kan du lära dig bättre genom att spela teater, sjunga, spela ett instrument etc. Det bästa med teater är att du spelar en annan roll och kan säga, tycka och tänka precis vad du vill för det är inte du som person utan du som aktör. Jag har alltid sagt till mina elever ”Det är hos mig, i mitt klassrum, tillsammans med mig du gör bort dig. Vi lär av våra misstag, det är livets hemlighet. Min uppgift är att stötta dig, vägleda dig, hålla dig i handen när du faller, uppmuntra dig och förhoppningsvis genom att du tillåts göra fel och begå misstag växer din självkänsla. Rädslan för att inte göra rätt minskar genom din egen mognadsprocess.”

När jag träffar gamla elever är det ofta mina galna upptåg de minns i klassrummen, skratten, humorn, men en hel del av dem har också genom tiden återkopplat till mig och uttryckt saker som: Jag tyckte inte om dig när du krävde för mycket av mig. Jag gillade inte att du lät mig göra om arbeten fastän jag själv var nöjd. Du ville alltid att jag skulle göra lite mer. Vi hade så mycket tuffare krav än de andra. Ingen annan spelade improvisationsteater på svenskan. Varje dag i 4 år hörde jag dig säga varför nöja sig med att ha näsan precis över vattenytan när man kan ha hela huvudet ovan vattenytan då kan man andas med både näsan och munnen.

Jag älskade mina elever, jag flyttade berg för dem, jag krävde kunskap, jag förmedlade också kunskap och delade ut verktyg som de allra flesta av mina elever mottog. Jag hade mina klassrum och kollegor, föräldraengagemanget är som bortblåst sedan Hem och Skola föreningen lades ner på 80-talet så att ha föräldrahjälp när du sätter upp musikproduktioner hemma i Sverige finns inte sedan 20 år tillbaka, till skillnad från alla de hemmafruar som volontärar och dedikerar sina hemmafruroller till skolan och sina barn. Musikläraren på ISB Elementary school orkar inte längre göra dessa fantastiska och proffsiga produktioner längre då det inte ges utrymme eller ersättning för det i hennes tjänst. Strukturen påbjuder en utomstående att rodda en musikalproduktion. Mina frågor berörde arbetsuppgifterna såsom vem kommer att spela musiken till musikalen, vem kommer att repetera sångerna med barnen, sköta ljud och ljus, sy upp kostymer, måla kulisser, sätta koreografi etc.

Jag kan göra alla dessa bitar för jag har det i min yrkeserfarenhet, men jag kan inte klona mig med 150 elever från ISB… Det jag inte förstår är hur de tänker sig att en person som inte är anställd och har tillgång till ISBs musik-dramasalar mer än två timmar varje dag mellan december och fram till premiären i februari ska kunna få en produktion att gå ihop om man ska göra alla bitar som ingår i en musikaluppsättning.

Ja, som sagt jag har gjort detta flera gånger förr, hemma i Sverige. Dramauppsättningar, musikföreställningar men det har ju hela tiden gått att repetera under skoldagen. När eleverna haft en håla har de kunnat komma in i till mig och så har vi kört en extra insats. Elevantalet har aldrig överstigit hundra personer (vilket förra årets ES musikal gjorde). Svensk kommunal skolas upplägg är helt annorlunda. Insatserna av en lärare hemma i Sverige och en lärare på ISB är av helt olika karraktär. ISB´s faciliteter, föräldravolontärer och lärare ser annorlunda ut än hemma i Sverige. På ISB arbetar en lärare sin arbetsdag i undervisning, har en sekreterare som sköter det administrativa och ett högpresterande elevunderlag då denna skola är en av de dyrare i Asien. De IG-elever som jag mött hemma i Sverige hade definitivt inte varit underkända i den här skolmiljön, vågar jag nog i 9 / 10 fall hävda.

På ISB råder ordning och reda, disciplin är varvat med empati. Respekt och förtroende för läraren är påtaglig samtidigt är den auktoritära läraren (som kallas vid efternamn efter Mr/Mrs/Miss) högt älskad och populär bland eleverna. Skrattsalvor klingar i klassrummen, blandat med humor men vid ett enda höjt ögonbryn infinner sig tystnaden och arbetsron igen. Denna läromiljö är så långt ifrån negativ man kan komma. Svensken som skriker om mindre auktoritet, mer filttofflor och inga betyg borde se hur det fungerar utanför Sverige. Kom och besök mig här i Nichada Thani, ta dig en arbetsresa ner hit och döm sedan skoluniform, auktoritet, elitism osv. Jag tror att du skulle kunna fråga vem som helst som har sitt barn i skola i Bangkoks internationella skolmiljö du skulle få samma svar från alla. Sverige har gjort bort sig i sina skolreformer. Jag tänker inte gå in mer på det, för jag gjorde ett blogginlägg för ett tag sedan om min syn på elitism, svenska skolreformer osv däremot krokar jag över nu till min nya kurs i intenationell juridik som jag påbörjade i går. Det går i linje med skriken från Sverige om skolans brister i att tillgodose och ta tillvara på och vara uppmärksamma på hur Barnkonventionen följs tex.

På ISB varvas tystnad, koncentration, arbetsro och det är den auktoritära lärarrollen som styr. Det är långt i från negativt. Man stämplar inte elever med en massa diagnoser, det finns diagnoser även på ISB men pga ett annat synsätt blir dessa elever inte annorlunda. Oftast utlöses reaktionerna, som följer med din diagnos, och är kopplade till den inre oro som triggas igång av yttre faktorer såsom bullrig och stökig miljö, otydliga instruktioner, snabba förändringar i dagrutinen etc. då klassrumsmiljöerna på ISB inte påbjuder den oordning, eller ostruktur blir din ADHD, eller ditt autismspektrumsyndrom inte igångtriggat…lika enkelt. (Är du gravt autistisk går du inte på en så stor skola som ISB, då rekommenderar ISB istället tex Rosemary academy som också är i Nichada, men som är en så mycket mindre skola.) Dyslexi tränas ju, enligt världselitens experter, genom tekniska hjälpmedel och alla ungar har sina egna datorer, undervisning sker med smartboards, teknologin på ISB är i framkant. När det kommer till writing and reading har ISB enhälligt och övertygat anslutit sig till den neuroforskning på arenan som belyser vikten av att skriva för att öva synapserna och därigenom öva upp läsförmågan. Neuroforskning som styrker att nervbanorna kopplar ihop handens rörelse med läshjärnan vilket ger bättre resultat än endast teknologisk support. Delar man inte denna övertygelse blir man heller inte anställd på ISB alltså en enhällig lärarkår ger också en stabilitet.

Är det då månne den här typen av skolform som BO hemma i Sverige anser kränker barns rättigheter när det gäller demokratisk medverkan i en beslutsprocess i klassrummet? Kränker den här skolformen barnens rätt till individualism, genom att samtliga elever bär skoluniform? Diskrimineras de olika religionerna här då skolan endast prioriterat amerikanska högtidsdagar och thailändska högtidsdagar? Just nu hör jag ett böneutrop genom fönstret, som står öppet i kontoret där jag sitter och skriver varvat med läsning av barnkonventionen. Jag har också varit på ISB och ätit lunch och är medveten om att det finns inga elever på ISB som drar sig undan och rullar ut sin matta och avlägsnar sig från undervisningen för detta böneutrop, begår denna skolform ett diskrimineringsbrott och brott mot religionsfriheten då? Jag tror att jag stannar där – men listan kan göras längre av ställningstagande som ISB gjort som skulle kunna tolkas och enligt min mening överanalyseras och utgöra grund (om man vore hemma i Sverige) för ett rättsfall. Sverige har bedrivit en enorm utveckling – men pendeln tenderar att slå över och förståndet och det sunda förnuftet har liksom gått vilse i egoskogen.

Enligt mitt sätt att se på saken finns enligt barnkonventionen eller mänskliga rättigheter ingenting att hänga upp ovanstående ”rättigheter” på som diskriminerande. Vilket inte är helt ovanligt att liknande argument ligger till grund för just den utveckling som skett i Sverige (sker) där barns rättigheter blir kränkta av vuxna och samhället kränker och diskriminerar olika religioner då man genomför skolavslutningar enligt hundraårig kultur rådande i Sverige. Det är inte ett steg mot var mans rättighet att radera ut den svenska traditionen. Att utöva yttrandefrihet innebär inte att du ska svartmåla kungen, kändisvärlden, din bästis eller din kollega. Att vara sig själv ligger inte i dina kläder!

Jag anser detta vara absolut så nära jämlikhet och jämställdhet man kan komma dvs alla klär sig likadant, alla visar respekt för värdlandet och privata egenintresse blandas inte ihop med skolan. Man respekterar seden dit man kommer. Som utlänning i Thailand visar du vördnad för den thailändska kulturen, du står upp i alla sammanhang då Kungens hymn spelas (vilket tex innebär att inför en biofilm reser salongen sig upp oavsett etnicitet och visar vördnad för kungen). Man rör inte vid en munk. Man pekar inte. Man höjer inte rösten. Man läser igenom Dos & Dont in Thailand och följer dessa oskrivna regler som vilar i den thailändska kulturen.

Jag har nu påbörjat nästa juridiska kurs inom internationell juridik. Jag är nyfiken på vad den här kursen kommer att leda till. Jag är också lite försiktig och känner en viss oro i magtrakten. Jag har genom åren av akademiska studier, men även på olika jobb, fått en hel del fördomar bekräftade när det kommer till tolkningar och applicering av rättsvetenskapen. I synnerhet ligger genusvetare och barnrättsaktivister nära den punkt då pendeln slår över, eller ibland faktiskt slår över till abnormitet. Jag har tre veckor på mig att dra mig ur denna kurs och jag undrar vad jag kommer att besluta mig för… Om jag vill, vilket jag ju satsar på, kunna anta utmaningar inom projekt för UN eller NGO´s, är den kurs i trafficking som jag avslutade i våras (illicit trading) tillsammans med denna kurs som behandlar Human rights of the Child in Public international law lämpliga internationella kurser att ha klarat av. Distanskursen i trafficking var oerhört givande och den var supertuff, men jag tyckte att det gav mig fantastisk mycket som jag tror att jag kan komma att ha stor användning för när Lillskruttan inte längre behöver ha mig som hemmamamma… Jag är dock nervös över hur jag kommer att kunna hantera denna kurs – det finns i bland en lite rabiat framtoning i synnerhet när det kommer till mänskliga rättigheter såsom diskrimneringslagen, barnkonventionen, kvinnors rättigheter som jämställda världsmedborgare i patriarkalisk miljö. Somliga rättsaktivister tenderar att överanalysera FN´s konventioner och det känns läskigt för jag har inte en ”aggressive point of view” likt en del av genusvetarna som rabiat gjort sina egna livserfarenheter till misstolkning av FN´s intention av barnkonventionen.

Jag börjar nog också bli lite rädd för att jag entrat ytterligare en nivå inom juridiken. Att läsa engelska är en sak, men att skriva har alltid varit sammankopplat med panik… Jag är jätteduktig skribent i mitt modersmål och har en perfektionism och hög ambitionsnivå som kanske kan komma visa sig INTE vara kompatibel med den nivå på engelska som jag förväntas (åtminstone vad jag tror att det förväntas av mig) skriva på. Jag får nog helt enkelt luta mig tillbaka och hoppas att jag kan förlika mig med att inte prestera samma akademiska kvalitet i mitt skrivna engelska språk men hålla tummarna för att jag blir godkänd åtminstone… Jag spetsar inte på VG här, juridik är komplext och jag är intresserad av ämnet men känner fortfarande att jag är novis trots att det inte är den första juridiska kurs jag ämnar genomföra…

I går kom maken hem från tjänsteresa från Myanmar (fd.Burma) han hade många intressanta erfarenheter att dela med sig av från UN-kontoret i Myanmar. När han skulle gå och lägga sig i vårt sovrum möttes han av barnens invasion 🙂 När pappa lämnar familjen för tjänsteresa uppskattar barnen att knö in sig i vårt master bedroom med mig. Sonen bygger ihop vår soffa till en säng och Lillskruttan har, fastän vi köpt en stor säng till henne, kvar sin spjälsäng i vårt sovrum eftersom hon varje natt vaknar och trippar ostört in till oss och klättrar ner i sin babysäng (som hon själv benämner den).

wpid-img_65570694174542.jpeg

Det visar bara att vi kan istället för att erbjuda ett gästrum kan vi faktiskt erbjuda tre för vår familj kan knö ihop sig i vårt sovrum utan problem 🙂

wpid-dsc_0058.jpg

Underbart e kort, och vi njuter lyxen och flärden av vår vardag i Nichada Thani så länge den erbjudes!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s