Above 40 in BKK

Att fylla år betyder för oss alla olika mycket. För mig är födelsedagar viktiga! Det är inte åren, nollorna eller femmorna som är relevanta, utan ur mitt perspektiv och som jag ser på saken är födelsedagen en glädjens dag. Födelsedagen är den dagen då det lilla barnet äntligen kom, efter nio långa månaders väntan är den lilla krabaten äntligen hos alla i sin närhet och alla ges efter födelsedagen möjlighet att lära känna ett nytt litet liv, en ny liten individ som ska utforska världen och genom det nya livet, den nya individen lär omgivningen sig också nya saker. Ur en annan aspekt kan även din födelsedag, senare i livet, innebära att det är den enda dagen på året då du, med odelad uppmärksamhet, kan få lov att samla och bli firad av dina nära och kära och allt ljus ska vara på dig. Din födelsedag är din dag helt enkelt!

Att vara expat innebär med stor sannolikhet att man är långt ifrån nära och kära när man fyller år. Det kan innebära att du inte ges möjligheten att bli firad av dina närmsta vänner och släkten jag vet att min första födelsedag som expat var till en början lite lätt ledsam. Jag har ju alltid firat mig och det året skulle mina bröder, mina föräldrar, min svärmor och makens övriga släkt och min släkt inte finnas hos mig. Jag skulle inte ha möjligheten att samla mina nära och kära. Det kändes ledsamt att fylla år i sin ensamhet även om jag ju självklart har maken, sonen och LIllskruttan här så fattas ju mig mina närmsta väninnor, min familj etc. Visst vi är alla olika, men min övertygelse är att varje människa mår bra av att få lov att känna att i dag är det min födelsedag.

 

Att leva som expat innebär som jag ser det, ur aspekten vänskap, att du träffar människor som berikar ditt liv och bringar dig glädje och samvaro under den tid som ni befinner er på samma ställe. Vi är alla kringflyttande i olika intervall och tiden vi får tillsammans förvaltar du självklart utifrån hur du vill forma din tid som internationell. För mig har det varit lite tufft att bygga upp en samvaro på ”lösa grunder” som jag har sett det tidigare, men jag har tack vare de internationella väninnorna som finns här i Nichada lärt mig att snabbare och snabbare bygga en relation. Det är en relation som är annorlunda än de relationer jag har med mina närmsta väninnor hemma i Sverige, eller mina manliga nära vänner för ni finns också.

Även om det går lättare och fortare desto mer rutinerad man blir som internationell förtäljer också de absolut mest rutinerade internationella rävarna att uppbrotten alltid är lika kämpiga.

Att försöka anpassa mig och tänka att oavsett om vi träffas någon annan gång, på ett annat ställe, i en annan del av världen, är vi här tillsammans just nu och det är det som spelar någon roll, har varit en lång process för mig. Jag har blivit begåvad med ett härligt internationellt nätverk av fantastiska människor, som kanske inte delar min värdegrund och mina ursprungliga normer och värden – men det är ju just det som är poängen… vi kanske inte skulle umgås hemma i Sverige, men det är just här och nu vi lever sida vid sida och det är just här och nu som vi delar vardagen som binder oss samman och det är därför vi bygger en gemenskap som bygger på de erfarenheter och upplevelser som vi gör i den här miljön. Våra erfarenheter kan visa sig vara svåra att förklara, berätta eller få någon av våra närmsta vänner hemma i Sverige att förstå därför är det viktigt att att skapa goda, positiva minnen tillsammans med de människor som du delar din vardag med. När du inte har din bästa barndomsväninna att ventilera livsöden med, finns din internationella väninna.

Vem vet, det kan visa sig att din internationella väninna och du byggt en så stark relation under er gemensamma tid att man prioriterar att träffas vid en lay over på någon flygplats runtomkring i världen, somliga har ju tur att träffa landsmän från samma del av sitt land och kan fortsätta träffas vid hemvändningarna oavsett var man är utstationerad pga jobbet.

Det internationella livet innebär att träffa människor, som du kanske aldrig skulle umgåtts med hemma i Sverige eller så hade du gjort det under förutsättningen att du träffat dem i Sverige… oavsett… jag menar att det är relevant att under den gemensamma tid som man har tillsammans, är det viktigt att man försöker visa glädje, uttryck och uppmärksamhet vid tex födelsedagar och olika högtider då det kan finnas extra stor risk att man som internationell drabbas av en dos hemlängtan. Man längtar kanske lite extra mycket efter bästa kompisarna, föräldrar, syskon, kollegor osv. En av de svenska flickorna fyller 40 i morgon och när vi alla above 40 välkomnade henne in i klubben har vi en svenska kvar som nyss fyllt 30… vem vet, hennes 40 årsdag kanske vi alla kommer att stråla samman och fira hennes 40 årsdag och vår vänskap, kanske inte…. Vi lever ett liv långt från nära och kära och tanken är inte att ersätta någon utan det som är viktigt är att berika och komplettera de människor som du delar din vardag med. En av många lärdomar jag fått på min tid som internationell UNSpouce i den fantastiskt magiska och underbara förortsdjungeln till Bangkok. Vår kväll på Above 11 en av de många Roof Top barerna i Bangkok var en toppenkväll!

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

En långhelg i Hanoi

En stor förmån med att bo där vi gör är att vi bor nära Don Muang flygplats där bl.a Air Asia har sin bas och dörren står öppen ut mot grannländerna enkelt. En ledighet för sonen på ISB infaller och om vi har möjlighet reser vi iväg…plättlätt 🙂

Denna långhelg prioriterades en familjesemester till Vietnam på fyra dagar. Ett välbehövligt avbrott i Hanoi, en mycket trevlig stad som gav utdelning både vad gäller ett stort mått kvalitetstid med vår familjefader, maken som arbetar hårt och reser mycket denna höst, och en härlig stad som vi gärna återvänder till!

Mycket vackra omgivningar. Mycket tydlig fransk prägel. God och billig västerländsk mat. Stor igenkänningsfaktor med ”Hemma”. Hantverk, möbler, lampor etc som tilltalar fam.C. Behagligt klimat, inte lika varmt som BKK. Enkelt att promenera runt i staden med barnvagn. På alla sätt toppen helt enkelt!

Vi åkte på en dagsutflykt till den gamla huvudstaden och det gamla kungliga palatset. Bussresan, som tog drygt två timmar, tog oss genom böljande risfält där vattenbufflarna drog fram och vietnamesiska risbönder stod hukade med de klassiska rishattarna på huvudet, stora hägn av vita ankor som simmade fram i vattnet, och bergen markerade horisonten, mycket vackert! Denna magnifika naturupplevelse kröntes genom en magisk båttur i longtail på en av floderna där kalkstenstopparna tornade upp sig och grottor fullbordade denna vackra naturupplevelse.

En nöjd familjen C med andra ord.

IMG_0291.JPG

IMG_0290.JPG

En av de största fördelarna med mitt liv som medföljande

image

Det finns många fördelar som givits familjen C genom det internationella livet. Vår möjlighet inföll samtidigt med att Lillskruttan skulle födas. Jag skulle so wie so vara ledig från min tjänst hemma i Sverige så att vara hemma i Thailand eller hemma i Sverige kändes inte som en nitlott precis!

En av de största vinsterna med att ha givits möjligheten att vara hemmafru är den tid som jag får tillsammans med barnen.

Att finnas hemma och servera ett härligt mellis, direkt när sonen kommer från skolan. Stötta upp med läxor. Hjälpa sonen att finna strukturen, i den annorlunda struktur av skoldag som MS levererar och hjälpa honom möta de krav från lärare som råder är en vardagslyx!

Här är det underförstått att en ISB förälder är hemma och engagerar sig i ISBs olika utskott, går på möten, engagerar sig och volontärar i alla evenemang som skolan och communityn anordnar. Till skillnad från hemma i Sverige är det statusfyllt och man är stolt över sin funktion som hemmafru/hemmaman. Det är inte nedvärderande eller självutplånande att vara hemmafru tvärtom. Om du inte prioriterar att vara ryggraden i familjen med ansvaret för familjens logistik, välgörenhetsarbete, läxläsning, föräldrautskott i skolan mm anses du ha fel grundläggande värderingar.

Det är svårt som skandinav eller nordeurope att få in detta förhållningssätt helhjärtat.

Idag var maken och jag, tillsammans m resten av Nichada m omnejds föräldrar, på Middle Schools öppna hus. Återigen: du får vad du betalar för och ISB är fantastiskt, men kraven är långt över svensk skola hemma i Sverige – på gott och ont! Mer om detta en annan dag- jag ville bara berätta för dig att det är en fantastisk förmån, att vara hemma och finnas för din vilsna tonåring som kanske har svårt att hålla stigen i den djupa vilseledande testosteron/adrenalin- och hormondjungel han befinner sig i!

God Natt!

Vilket sammanträffande

Idag för 2 år sedan idag anlände min mamma och pappa till familjen C för en veckas samvaro. Då visste vi inte att pappa skulle lämna oss drygt 8 månader senare.

Pappa tyckte inte om att vara borta länge. Han ville gärna resa självständigt och han tyckte mycket om att köra bil. Det är något som vi tre syskon definitivt ärvt- vi tycker alla tre väldigt mycket om att köra bil! Pappas upplevelser av BKK blev många och över all förväntan denna resan var den resa då pappa uttryckte ”Jag tror jag lämnar kvar pyjamasen här till nästa gång jag kommer.” Ett par av de intryck pappa pratade om var vägnätet och biltrafiken, som väg-och-vatteningenjör satt pappa och ritade kartor över väg och vatten i Malmö Stad så det kanske egentligen inte var så konstigt.
Pappa tyckte mycket om fiskar och uppskattade akvarium vilket han haft ett par stycken. Vi tog med dem till Siam Ocean under water world. Här lullade pappa runt länge, tog sin tid, satte sig ned och tittade på fiskarna och njöt av saltvattenfiskar, sjöhästar och koraller etc. Andra starka minnen finns ännu kvar i väggarna här hemma i Rain Tree 780 medvetna eller undermedvetna.

Vi äter aldrig plättar till frukost- idag ville båda barnen ha pankisar och sonen sa ”jag kan morfars recept utantill” och mycket minnen kring morfar och sonens uppväxt bubblade ur sonen. När jag efter frukost upptäckte att det är på dagen 2 år sedan morfar och mormor kom till oss blev allt väldigt märkligt. I dag 2 år senare kämpar även mormor mot cancern som tagit mängder av älskade och vår morfar/pappa och svärfar. Mormor svarar bättre på cellgiftsbehandling än vad morfar gjorde, men någon resa till BKK får vänta åtminstone tills första halvårets behandling är genomförd.

image

Pannkaksfrukosten idag dedikerad morfar och ett litet thailändskt akvarium som väntar på black mollys och guppis.

image

Sofia distans på ISB

image

En vecka har nått sitt slut- vardagen här går verkligen i 190…

Maken har varit på tjänsteresa i ett relativt nyöppnat grannland till Thailand; Myanmar (Burma) och sammanfattade erfarenheten som att besöka Rostock för 25 år sedan.

image

Rangoon, där UNOPS kontor finns, har 5milj invånare men det märktes inte menade han. En grön och vacker natur erbjuds i Rangoon- grönare och mer frodig än BKK (vi upplever BKK som en grön stad).

image

I Rangoon fanns verkligen ingenting att göra… inte ens schyssta restauranger…  Jo EN (!)  vad gör man i Rangoon efter att man besökt ett väldigt vackert tempel, i synnerhet i solnedgången? Maken frågade UNstaff och de sa att det finns ingenting att göra,  inte ens internet fungerar… de får skypa m familj och vänner från kontoret. Alltså, absolut ingenting (enl maken) att göra i Myanmars huvudstad. Kollegor berättade att Samlingspunkten var amerikanska klubben. Skolorna är jättedyra och inte speciellt hög kvalitet. Det som var påtagligt var säkerheten i Rangoon. Hm… Känns inte som att man skulle må så bra av att komma från BKK till Rangoon för att jobba och bo, men fantastiskt att ha möjligheten att resa över en helg tex. De SWEOr som varit över berömmer burmesiska skärgården! Vi får se om vi får till en övernattning i Rangoon eller om vi provar att utforska badvatten i Myanmar framöver. Ett par vänner har köpt biljetter och kommer nyårsdagen och då har vi vridit och vänt på reseerbjudande till någon Thailändsk paradis-ö.

image

När man reser så långt, lägger så mycket pengar på en resa från Skandinavien till Thailand mitt i vintern, är sol-värme-och bad högprioriterat självklart! Det förstår vi, men vi vill hävda att kostnaden för de kända ”turistorterna” som säljs in som paradis-Ö med kritvita stränder och kristallklart vatten  inte alltid är ett mer ekonomiskt försvarbart alternativ.

image

Det är väldigt billigt att flyga till grannländerna och som vi bor är närheten till inrikesterminalen Don Muang fördelaktigt och öppnar porten både till Langkawi, Kambodja, Vietnam, Bali och Sri Lanka- där finns fina kuster!

image

Vi kom fram till, med våra vänner, att bättre få två hotellvistelser än en i Andaman. På ca 3 timmars bilresa finns piren till Ko Samet. Även om Ko Samet ligger i Siambukten och är en backpacker-Ö med mycket basic standard fyller den sin funktion mycket väl för den frusne svensken! Kan du se skillnad, på strandbilderna, Ko Samed (budgetvariant), Khanom beach (okänd pärla på fastlandet i södra Thailand (mellanbudget)  och ett välkänt resmål för svensken i Andaman (5.000 skr för flyg+hotell 4 dagar när du reser inom Thailand,  50.000 skr för totalresa Sverige-Thailand 14 dagar)?

Vi har bokat in fyra dagar på Ko Samed och kommer att ha råd med en övernattning på flodbåtshotell på River Kwai för samma pris som fyra dagar på Ko Lanta, Ko Phi Phi, Pukket, Krabi eller Ko Samui 😀

Vännernas vistelse här kommer självklart innefatta studiebesök på ISB och idag var jag på skolan för att handleda Sofia Distans. Som alltid blir jag fascinerad och hänförd över denna skolmiljö! Det är superkul att ha kommit igång med undervisning igen!

Efter undervisningen hade jag behov av en helkroppsbehandling för min rygg låste sig i trappan ner från bibblan…Superlyx: 120 minuter thai massage med herbal compress 950 THB (190 SKR) tilläggas bör att detta var på Nichadas superdyra SPA Bamboo…

Tidigare idag tog Lillskruttan ovh jag ett par timmar i poolen, idag den stora Nichada poolen, där du av cluben kan köpa mat och dryck och få den utburen till solstolen!

Jag har sagt det förr, säger det igen att bo i Nichada Thani är som att bo på en 6 stjärnig resort- kommer våra vänner inte hit och bor gratis och lever lyxliv är det enkom deras egen STORA förlust- nästa posteting kan betyda att vi inte kan erbjuda ett stort lyxigt semesterboende för nära och kära!

image

Utsikten från gästrummets fönster får avsluta kvällens blogginlägg: solnedgång i Rain Tree residence 780

image

Ny kurs, nya utmaningar

Häromdagen var jag på intervju på ISB – de har gjort en ny struktur när det gäller musikalproduktionerna och nu vill de ha en utomstående som producent istället för musikläraren och den enorma grupp av föräldrar som volontärarbetar med scen, kostym etc.

Jag har gedigen akademisk grund att stå på och är helt rätt en mycket bra kandidat för detta jobb – men deras struktur var lite för yvig och inte väl genomtänkt. Kändes lite grand som att de kommit upp med en smart idé när musikläraren sagt ifrån att hon inte längre ville driva den produktionen eftersom det inte gavs utrymme i tjänsten för det. Å andra sidan varningsklockorna klämtade i fortissimo…. ”suburbianwife… du håller på att skriva på din egen dödsdom!!!”

Att produktioner och ”skojiga grejor” inte ingår i tjänst är en diskussion hemma i Sverige också, usch … de eviga diskussionerna med rektorer och kollegor om luciafirande, julhögtider, sommaravslutning m.m. saker som helt enkelt bara ”ingår och förväntas” av musikläraren men som inte utdelas någon ersättning, nedsättning eller komptid för!

Jag har, å andra sidan, alltid brunnit för framträden och alltid tyckt det varit väldigt roligt och anser att det är också en mycket bra och viktig faktor i ditt musikaliska lärande framför allt för framtiden. Att våga stå inför människor och prata är något som förväntas i framtida yrkessituation, detta kan du lära dig bättre genom att spela teater, sjunga, spela ett instrument etc. Det bästa med teater är att du spelar en annan roll och kan säga, tycka och tänka precis vad du vill för det är inte du som person utan du som aktör. Jag har alltid sagt till mina elever ”Det är hos mig, i mitt klassrum, tillsammans med mig du gör bort dig. Vi lär av våra misstag, det är livets hemlighet. Min uppgift är att stötta dig, vägleda dig, hålla dig i handen när du faller, uppmuntra dig och förhoppningsvis genom att du tillåts göra fel och begå misstag växer din självkänsla. Rädslan för att inte göra rätt minskar genom din egen mognadsprocess.”

När jag träffar gamla elever är det ofta mina galna upptåg de minns i klassrummen, skratten, humorn, men en hel del av dem har också genom tiden återkopplat till mig och uttryckt saker som: Jag tyckte inte om dig när du krävde för mycket av mig. Jag gillade inte att du lät mig göra om arbeten fastän jag själv var nöjd. Du ville alltid att jag skulle göra lite mer. Vi hade så mycket tuffare krav än de andra. Ingen annan spelade improvisationsteater på svenskan. Varje dag i 4 år hörde jag dig säga varför nöja sig med att ha näsan precis över vattenytan när man kan ha hela huvudet ovan vattenytan då kan man andas med både näsan och munnen.

Jag älskade mina elever, jag flyttade berg för dem, jag krävde kunskap, jag förmedlade också kunskap och delade ut verktyg som de allra flesta av mina elever mottog. Jag hade mina klassrum och kollegor, föräldraengagemanget är som bortblåst sedan Hem och Skola föreningen lades ner på 80-talet så att ha föräldrahjälp när du sätter upp musikproduktioner hemma i Sverige finns inte sedan 20 år tillbaka, till skillnad från alla de hemmafruar som volontärar och dedikerar sina hemmafruroller till skolan och sina barn. Musikläraren på ISB Elementary school orkar inte längre göra dessa fantastiska och proffsiga produktioner längre då det inte ges utrymme eller ersättning för det i hennes tjänst. Strukturen påbjuder en utomstående att rodda en musikalproduktion. Mina frågor berörde arbetsuppgifterna såsom vem kommer att spela musiken till musikalen, vem kommer att repetera sångerna med barnen, sköta ljud och ljus, sy upp kostymer, måla kulisser, sätta koreografi etc.

Jag kan göra alla dessa bitar för jag har det i min yrkeserfarenhet, men jag kan inte klona mig med 150 elever från ISB… Det jag inte förstår är hur de tänker sig att en person som inte är anställd och har tillgång till ISBs musik-dramasalar mer än två timmar varje dag mellan december och fram till premiären i februari ska kunna få en produktion att gå ihop om man ska göra alla bitar som ingår i en musikaluppsättning.

Ja, som sagt jag har gjort detta flera gånger förr, hemma i Sverige. Dramauppsättningar, musikföreställningar men det har ju hela tiden gått att repetera under skoldagen. När eleverna haft en håla har de kunnat komma in i till mig och så har vi kört en extra insats. Elevantalet har aldrig överstigit hundra personer (vilket förra årets ES musikal gjorde). Svensk kommunal skolas upplägg är helt annorlunda. Insatserna av en lärare hemma i Sverige och en lärare på ISB är av helt olika karraktär. ISB´s faciliteter, föräldravolontärer och lärare ser annorlunda ut än hemma i Sverige. På ISB arbetar en lärare sin arbetsdag i undervisning, har en sekreterare som sköter det administrativa och ett högpresterande elevunderlag då denna skola är en av de dyrare i Asien. De IG-elever som jag mött hemma i Sverige hade definitivt inte varit underkända i den här skolmiljön, vågar jag nog i 9 / 10 fall hävda.

På ISB råder ordning och reda, disciplin är varvat med empati. Respekt och förtroende för läraren är påtaglig samtidigt är den auktoritära läraren (som kallas vid efternamn efter Mr/Mrs/Miss) högt älskad och populär bland eleverna. Skrattsalvor klingar i klassrummen, blandat med humor men vid ett enda höjt ögonbryn infinner sig tystnaden och arbetsron igen. Denna läromiljö är så långt ifrån negativ man kan komma. Svensken som skriker om mindre auktoritet, mer filttofflor och inga betyg borde se hur det fungerar utanför Sverige. Kom och besök mig här i Nichada Thani, ta dig en arbetsresa ner hit och döm sedan skoluniform, auktoritet, elitism osv. Jag tror att du skulle kunna fråga vem som helst som har sitt barn i skola i Bangkoks internationella skolmiljö du skulle få samma svar från alla. Sverige har gjort bort sig i sina skolreformer. Jag tänker inte gå in mer på det, för jag gjorde ett blogginlägg för ett tag sedan om min syn på elitism, svenska skolreformer osv däremot krokar jag över nu till min nya kurs i intenationell juridik som jag påbörjade i går. Det går i linje med skriken från Sverige om skolans brister i att tillgodose och ta tillvara på och vara uppmärksamma på hur Barnkonventionen följs tex.

På ISB varvas tystnad, koncentration, arbetsro och det är den auktoritära lärarrollen som styr. Det är långt i från negativt. Man stämplar inte elever med en massa diagnoser, det finns diagnoser även på ISB men pga ett annat synsätt blir dessa elever inte annorlunda. Oftast utlöses reaktionerna, som följer med din diagnos, och är kopplade till den inre oro som triggas igång av yttre faktorer såsom bullrig och stökig miljö, otydliga instruktioner, snabba förändringar i dagrutinen etc. då klassrumsmiljöerna på ISB inte påbjuder den oordning, eller ostruktur blir din ADHD, eller ditt autismspektrumsyndrom inte igångtriggat…lika enkelt. (Är du gravt autistisk går du inte på en så stor skola som ISB, då rekommenderar ISB istället tex Rosemary academy som också är i Nichada, men som är en så mycket mindre skola.) Dyslexi tränas ju, enligt världselitens experter, genom tekniska hjälpmedel och alla ungar har sina egna datorer, undervisning sker med smartboards, teknologin på ISB är i framkant. När det kommer till writing and reading har ISB enhälligt och övertygat anslutit sig till den neuroforskning på arenan som belyser vikten av att skriva för att öva synapserna och därigenom öva upp läsförmågan. Neuroforskning som styrker att nervbanorna kopplar ihop handens rörelse med läshjärnan vilket ger bättre resultat än endast teknologisk support. Delar man inte denna övertygelse blir man heller inte anställd på ISB alltså en enhällig lärarkår ger också en stabilitet.

Är det då månne den här typen av skolform som BO hemma i Sverige anser kränker barns rättigheter när det gäller demokratisk medverkan i en beslutsprocess i klassrummet? Kränker den här skolformen barnens rätt till individualism, genom att samtliga elever bär skoluniform? Diskrimineras de olika religionerna här då skolan endast prioriterat amerikanska högtidsdagar och thailändska högtidsdagar? Just nu hör jag ett böneutrop genom fönstret, som står öppet i kontoret där jag sitter och skriver varvat med läsning av barnkonventionen. Jag har också varit på ISB och ätit lunch och är medveten om att det finns inga elever på ISB som drar sig undan och rullar ut sin matta och avlägsnar sig från undervisningen för detta böneutrop, begår denna skolform ett diskrimineringsbrott och brott mot religionsfriheten då? Jag tror att jag stannar där – men listan kan göras längre av ställningstagande som ISB gjort som skulle kunna tolkas och enligt min mening överanalyseras och utgöra grund (om man vore hemma i Sverige) för ett rättsfall. Sverige har bedrivit en enorm utveckling – men pendeln tenderar att slå över och förståndet och det sunda förnuftet har liksom gått vilse i egoskogen.

Enligt mitt sätt att se på saken finns enligt barnkonventionen eller mänskliga rättigheter ingenting att hänga upp ovanstående ”rättigheter” på som diskriminerande. Vilket inte är helt ovanligt att liknande argument ligger till grund för just den utveckling som skett i Sverige (sker) där barns rättigheter blir kränkta av vuxna och samhället kränker och diskriminerar olika religioner då man genomför skolavslutningar enligt hundraårig kultur rådande i Sverige. Det är inte ett steg mot var mans rättighet att radera ut den svenska traditionen. Att utöva yttrandefrihet innebär inte att du ska svartmåla kungen, kändisvärlden, din bästis eller din kollega. Att vara sig själv ligger inte i dina kläder!

Jag anser detta vara absolut så nära jämlikhet och jämställdhet man kan komma dvs alla klär sig likadant, alla visar respekt för värdlandet och privata egenintresse blandas inte ihop med skolan. Man respekterar seden dit man kommer. Som utlänning i Thailand visar du vördnad för den thailändska kulturen, du står upp i alla sammanhang då Kungens hymn spelas (vilket tex innebär att inför en biofilm reser salongen sig upp oavsett etnicitet och visar vördnad för kungen). Man rör inte vid en munk. Man pekar inte. Man höjer inte rösten. Man läser igenom Dos & Dont in Thailand och följer dessa oskrivna regler som vilar i den thailändska kulturen.

Jag har nu påbörjat nästa juridiska kurs inom internationell juridik. Jag är nyfiken på vad den här kursen kommer att leda till. Jag är också lite försiktig och känner en viss oro i magtrakten. Jag har genom åren av akademiska studier, men även på olika jobb, fått en hel del fördomar bekräftade när det kommer till tolkningar och applicering av rättsvetenskapen. I synnerhet ligger genusvetare och barnrättsaktivister nära den punkt då pendeln slår över, eller ibland faktiskt slår över till abnormitet. Jag har tre veckor på mig att dra mig ur denna kurs och jag undrar vad jag kommer att besluta mig för… Om jag vill, vilket jag ju satsar på, kunna anta utmaningar inom projekt för UN eller NGO´s, är den kurs i trafficking som jag avslutade i våras (illicit trading) tillsammans med denna kurs som behandlar Human rights of the Child in Public international law lämpliga internationella kurser att ha klarat av. Distanskursen i trafficking var oerhört givande och den var supertuff, men jag tyckte att det gav mig fantastisk mycket som jag tror att jag kan komma att ha stor användning för när Lillskruttan inte längre behöver ha mig som hemmamamma… Jag är dock nervös över hur jag kommer att kunna hantera denna kurs – det finns i bland en lite rabiat framtoning i synnerhet när det kommer till mänskliga rättigheter såsom diskrimneringslagen, barnkonventionen, kvinnors rättigheter som jämställda världsmedborgare i patriarkalisk miljö. Somliga rättsaktivister tenderar att överanalysera FN´s konventioner och det känns läskigt för jag har inte en ”aggressive point of view” likt en del av genusvetarna som rabiat gjort sina egna livserfarenheter till misstolkning av FN´s intention av barnkonventionen.

Jag börjar nog också bli lite rädd för att jag entrat ytterligare en nivå inom juridiken. Att läsa engelska är en sak, men att skriva har alltid varit sammankopplat med panik… Jag är jätteduktig skribent i mitt modersmål och har en perfektionism och hög ambitionsnivå som kanske kan komma visa sig INTE vara kompatibel med den nivå på engelska som jag förväntas (åtminstone vad jag tror att det förväntas av mig) skriva på. Jag får nog helt enkelt luta mig tillbaka och hoppas att jag kan förlika mig med att inte prestera samma akademiska kvalitet i mitt skrivna engelska språk men hålla tummarna för att jag blir godkänd åtminstone… Jag spetsar inte på VG här, juridik är komplext och jag är intresserad av ämnet men känner fortfarande att jag är novis trots att det inte är den första juridiska kurs jag ämnar genomföra…

I går kom maken hem från tjänsteresa från Myanmar (fd.Burma) han hade många intressanta erfarenheter att dela med sig av från UN-kontoret i Myanmar. När han skulle gå och lägga sig i vårt sovrum möttes han av barnens invasion 🙂 När pappa lämnar familjen för tjänsteresa uppskattar barnen att knö in sig i vårt master bedroom med mig. Sonen bygger ihop vår soffa till en säng och Lillskruttan har, fastän vi köpt en stor säng till henne, kvar sin spjälsäng i vårt sovrum eftersom hon varje natt vaknar och trippar ostört in till oss och klättrar ner i sin babysäng (som hon själv benämner den).

wpid-img_65570694174542.jpeg

Det visar bara att vi kan istället för att erbjuda ett gästrum kan vi faktiskt erbjuda tre för vår familj kan knö ihop sig i vårt sovrum utan problem 🙂

wpid-dsc_0058.jpg

Underbart e kort, och vi njuter lyxen och flärden av vår vardag i Nichada Thani så länge den erbjudes!