Kräftskiva

wpid-img_31889303162893.jpegwpid-dsc_0001.jpgwpid-dsc_0007.jpgimage

I går var verkligen alla samlade- ingen var på affärsresa utan det var snarare så att två arbetande svenskar rest hem till Nichada för att fira kräftskiva!
40 personer barn och vuxna hade vi med gemensamma krafter lyckats rodda ihop en härlig svensk kräftskiva! De arbetande, eller vid återkomsten hade i resväskor direktimporterats kräftor, västerbottenost mm I den ljumma Nichadakvällen njöt vi av våra gemensamma nämnare Sverige och det internationella livet. Vi sjöng svenska bordsvisor och skratten klingade, samtalen djupa allvarliga livsfilosofiska och mindre djupa samtal varvades under kvällen. Barnen lekte i trädgård, badade i poolen och det var en superhärlig kräftskiva i Nichadas svenskkoloni!
En fantastisk bra start på det nya skolåret!

Annonser

Vardagspussel når en överallt

Det är många gånger vi, jag och maken, nåtts av svenskens klagosång över vardagspussel hemma i Sverige. Vår ”semester-vardag” lovprisas och eftertraktas av många människor delvis med rätta – många fördelar finns det i vårt liv i Nichada Thani, men det finns extremt många fördelar med livet hemma i Sverige också. Det gamla talesättet gräset är grönare på andra sidan är direkt applicerbart.

Vi har råd att köpa in de tjänster som vår maid Puh utför åt oss och underlättar vardagspusslet här hemma. Men jag hade städhjälp hemma i Sverige också, relativt ofta skickades tvätt för strykning och mangling. Någon gång har vi också prioriterat att köpa in trädgårdshjälp när vår tid inte räckt till, vi har också anlitat världens bäste Målare när vår tid inte räckt till för alla vardagsbestyr som finns hemma i Sverige. Vi hade den möjligheten då för att vi, som majoriteten av Sveriges befolkning, var dubbelarbetande småbarnsföräldrar och kunde använda oss av RUT och ROT. Tack vare att mänsklig arbetskraft är extremt billigt, än så länge i Thailand, kan vi köpa in städ, tvätt och trädgårdshjälp och vår maid Puh balanserar dessutom upp förlusten av vårt sociala skyddsnät som vi har hemma i Sverige i form av nära anhöriga, i synnerhet för Lillskruttan.

Förra året dog min pappa efter knappt 5 månaders lungcancer – i juni fastställdes lymfkörtelcancer på mamma och hon har sedan i juli månad genomgått cellgiftsbehandling var fjärde vecka. Innan mamma blev diagnostiserad hade hon köpt ett mindre hus, för att klara av sin vardag som änka i ett stort hus med stor trädgård och en pension.

Utöver huset finns ett stort sommarställe, där pappas själ och mammas 75 åriga liv representeras. Även sonens år fram till familjen Cs avflytt till Bangkok grundlades på detta sommarställe. Detta sommarställe införskaffade mamma och pappa 1983 och det ligger på samma gata som det sommarställe där min mamma växte upp och mina två äldre bröder tilbringade sina somrar. Jag var för liten för att minnas eller ha några starka emotionella bindningar till det sommarställe medan mina bröder tillbringade samtliga somrar där. När vi dvs mamma, pappa och jag började tillbringa mamma och pappas lediga tid i sommarstället var mina äldre bröder så gamla att den äldste flyttat hemifrån och vår mellanbror var i gymnasieålder och tillbringade sina sommarlov på andra orter där han fick sommarjobb. Allt har sin tid och mina sommarminnen är rotade i mamma och pappas sommarställe och inte i sommarstället som morfar och mormor ägde och som min morbror övertog.

När det stod klart att vi skulle bli bostadslösa i Sverige pga utstationering minskades av självklara och helt logiska skäl våra möjligheter att ta hand om sommarstället. När vi vänder hemåt till Sverige är det inte dit vi återvänder, i synnerhet inte eftersom vare sig pappa eller mamma är där och min svärmor har också fått förändrade livssituation och därmed finns ingenting som vi prioriterar under vår begränsade period som maken förlägger sin semester hemma i Sverige eftersom vi har hela vårt liv och våra hjärtan i Malmöregionen där finns mamma, mellanbrodern och den nya familj han har, makens släktingar, mina släktingar, våra gemensamma vänner och sonens umgänge.

Vår vardag i Nichada Thani är uppbyggd kring att jag är hemma och tar hand om barnens skolgång, familjeadministrationen, marktjänsten, hämtar och lämnar på skola och aktiviteter. Denna höst har maken dessutom en otroligt intensiv arbetsbelastning. Jag studerar fortfsatt internationell juridik, handleder svenska barn som läser Sofia Distans, jag är involverad upp till tänderna i sonens skola och barnens vardagsaktiviteter med fotbollsmatcher etc fungerar likadant som hemma i Sverige dvs föräldranärvaro…

Den största skillnaden som jag upplever efter snart 3 år som professional housewife på andra sidan jorklotet är att hemma i Sverige tar det inte lika lång tid att utföra saker som det gör här. En timme att köra 2 mil till bortamatcher, som är ”i närheten” enligt svenska mått mätt, sker inte hemma i Sverige. Maken har sitt kontor 4.5 mil bort hemma i Sverige och det tar knappt en timme från dörr till dörr. Att ha en pendling mellan Malmö och Helsingborg, vilket är drygt 6 mil, är det många som har hemma i Sverige och det kör vi på knappt en timme. I BKK har maken 2 mil men det tar oftast mer än 1 timme från dörr till dörr. Jag har 2.5 mil till mitt jobb hemma i Sverige, det tar 20 minuter bortsett när det är dåligt väglag då tar det max 40 minuter. TIDEN är alltså mindre effektiv i vår vardag här och att uträtta ärenden tar i genomsnitt 3,5 timmar.

Vardagspusslet kommer till sin spets oavsett var du befinner dig tro inget annat! Allas tid är lika mycket värd det är inte schysst att förutsätta att ”en hemmafrus tid är större än en yrkesverksam människa oavsett kön”. Min hemmafruroll balanserar makens arbetsbelastning, när jag inte är här och sköter min del av vardagssysslorna finns det ingen annan som utför dessa. Det är en arbetsfördelning och jag KAN jämföra för jag har arbetat heltid samtidigt som jag pluggat halvfart, varit småbarnsförälder med hus, trädgård, fritidsaktiviteter dvs fotboll och hockey, jag har tagit hand om ett sommarställe som byggdes upp från grunden av min far, maken och jag hjälpte till att kakla, klinka, tapetsera, sätta upp köksinredning, luta brädor och måla bröstpanel, jag målade husets utsida vartannat år osv jag har varit där många av er befinner er och bollat med dubbelarbete och studier samtidigt som vardagspusslet skulle roddas runt. Jag kan jämföra! men kan du som dömer hemmafrulivet? Jag blir så ledsen när fördomar och inställning till ”hemmafrulivet” tar sig uttryck i nedlåtande kommentarer. Jag kunde aldrig tro att ett hemmafruliv som medföljande skulle bli så här – lika lite som vi visste vad det skulle innebära att vara mammaledig eller föda barn första gången.

Lägg därtill att jag och maken lever på en lön, vilket vi kan göra för att mat och arbetskraft, transporter och väldigt väldigt mycket är väldigt billigt i Thailand. Dock är utgifterna som västerlänning i Nichada Thani (skola, läkarvård och boende) högre än våra utgifter i vårt vardagsliv hemma i Sverige. Vi har kvar (vilket man måste) försäkring för huset och bilen, samt underhåll av vårt hus hemma i Sverige – vi lever alltså på en budget precis som alla ni andra gör hemma i Sverige. Vi har antagligen färre svenska kronor att röra oss med om man bortser från ensamstående småbarnsmammor. Våra resor hem till Sverige på sommaren är mycket mycket kostsamma eftersom vi fortfarande ska betala omkostnaderna i Thailand på den lön som är densamma som när vi bodde hemma i Sverige men mat och transport hemma i Sverige är högre än i Thailand – vi är inga rika utlandssvenskar vilket många tror att alla expats är. Vi har det bra utifrån lokalbefolkningens mått mätt – men vi hade inte dåligt i Sverige med dubbla löner… Varför fortsätter vi om det nu är så jävligt? Därför att denna erfarenhet är helt unik för oss. Vi lär oss så mycket av att vara i en internationell miljö. Vi lär oss uppskatta vårt hemland bättre när vi ser hur saker och normer fungerar utanför Sveriges ankdam. Vi blir många erfarenheter rikare och tar med oss den här erfarenheten genom resten av vårt och våra barns liv. Min man skulle varit arbetslös och jag skulle varit mammaledig med nyfött barn om vi inte flyttade ut – det är den största anledningen till att vi är där vi är i dag. Vi fick en möjlighet och den möjligheten tog vi – det är sorgligt att den medfört så mycket förluster och tid med människor som vi älskar hemma.

I går blev ytterligare en resa inhandlad för att hjälpa mamma och mellanbrodern i den situation som har uppstått hemma i Sverige. Mamma har nu blivit kraftigt infekterad och har varit sängliggandes i över en vecka med feber. Det är ju inte så bra när man står under cellgiftsbehandling och saknar immunförsvar. Hon orkar inte sortera slänga och förbereda inför avlämningen av mitt föräldrahem, som blivit tidigarelagd. Tidigaste jag kunde lämna familjien här i Nichada var i början av oktober – maken reser med jobbet hela september och för att vi ska kunna vara samlade som familj är en långhelg i Hanoi, Vietnam, inplanerad mellan makens resor…

Min nästa resa hem till mamma infaller med att maken är borta – då har svärmor ryckt ut och är i Thailand och täcker upp min frånvaro när maken också sover borta för tjänsteresa. Även om vi har vår maid som kan hämta och lämna Lillskruttan, laga mat, städa, tvätta, stryka och handla kan hon inte ersätta min roll som mamma, ryggrad och stabilisator. Framförallt hon talar inte tillräckligt bra engelska för att hjälpa sonen med skolarbete eller kontakt med skolan. När jag inte är på plats får mina elever i svenska inte handledning, ISB står utan representant i många utskott och sonen som precis börjat Middle school behöver en mycket fast handledning.

Vardagen som hemmafru är inte för mig en vardag som innebär att jag sitter och rullar tummarna. Jag har det jättebra och jag får fantastiskt mycket kvalitetstid med mina barn. Jag har också givits möjligheten att ta en välbehövlig paus från mitt yrkesverksamma liv hemma i Sverige. Maken kan komma hem utan att behöva lyfta några fingrar för vardagspussel eller vardagssysslor. Vi har det väldigt bra i Nichada Thani, det har vi och vi njuter av varje dag som vi får i den här lyxtillvaron men tro inte att min roll som medföljande är mindre värd än min roll när jag var yrkesverksam hemma i Sverige – då misstar du dig rejält.

Första skolveckan

Måndagen den 11 augusti registrerades sonen i första året i Middle School på ISB. Största skillnaderna: byte av färg på skoltröja, ingen klasstillhörighet längre utan nu är eleverna i ”classes” (olika elevkonstellationer i olika ämnen), Campus ID som är ett multifunktionellt kort som betalar mat, materiel, kopiering, egen värsting-mac-datorer tja det var väl några av de största förändringarna i ett relativt stort steg framåt i sonens skolgång.

Personligen har jag blivit engagerad mer i volontärt arbete på skolan och i dag var min första dag i Booster Huten där alla ISB-attiraljer säljs och där intäkterna fördelas i olika fonder, eller till olika evenemang som sker under skolåret. Det var trevligt att träffa lite människor från alla olika årskurser och stå på skolan och sälja saker.

Även maken är nu mer volontärt engagerad, numera tränare för ett av de många fotbollslagen på ISB och sonen har gått upp en division och spelar nu med 7:or och 8:or. I morgon är första fotbollsmatchen så det blir uppstigning kl 06.00 för samling på ISB 7.15.

Denna vecka har gått i 390 km/h! Jag kan inte erinra mig att vardagsruljangsen hemma i Sverige vid skoluppstart var lika hektiska – och då är jag alltså lärare själv och vi är dubbelarbetande i Sverige. Tack vare att jag just (som denna kultur påbjuder) är hemma och volontärarbetande har jag kunnat hinna alla ärenden. Det är faktiskt den största skillnaden från BKK (även denna förortsbubbla som vi bor i) och hemma i Malmö att här tar det 4 timmar att betala en räkning, det tar halva dagen att åka iväg för att inhandla diverse sportutrustningar och det handlar om 21 miljoner invånare som ska transportera sig fram och tillbaka i och runtomkring BKK. Det har dessutom varit regn varje eftermiddag och då står trafiken stilla. Jag menar alltså verkligen stilla bilen rullar inte på upp till 15 minuter och ibland 30 minuter – det kan ibland ta 45 minuter att köra från ett kvarter till ett annat när det är regn.

Jag ligger inne med en fruktansvärd huvudvärk sedan tre dagar tillbaka och jag hoppas att lite sömn kan råda bot annars blir det massage i morgon förhoppningsvis trollas spänningshuvudvärken bort då 🙂 Det är en otrolig lyx vi har i den här delen av världen massage för 250 Baht/timme = 50 skr.  Vi njuter så länge vi får – i nästa vecka kommer en delegation från UNHQ för att besöka maken på jobbet, nytt organisationsschema ska presenteras, arbetas fram och sedan får vi se vad som händer med familjen C, kanske vi är i containrar i juni 2015 kanske inte… det gäller att njuta av gräddhyllan så länge den varar!

God Natt, suzziduzzi gottigott.

 

 

Blomstershopping

image

Dags att få utomhusmiljön i Rain Tree 780 på plats efter sommarlovet! Idag åkte Selma (svenskorna i Nichada Thani) till Chattuchack för att blomstershoppa. De som jobbar sände orkidébeställning så ingen riskerade stå lottlös- i den mån blommorna nu skulle ta slut 😀

Efter shopping blev det lunch innan det var dags att åka hem för att hämta barn från skolan.

image

I morgon ska jag fortsätta med att placera ut mina blommor.

image