I dag är det en stor högtidsdag

Jag tänker inte bara på att det hemma i Sverige är nationaldag, utan här i Nichada är det High School Graduation en högtidfsull ceremoni. Flaggorna på ISB är i topp, springvattnet står högt och glädjen är stor, det vilar en andaktig känsla över Nichada Thani i dag!

Två av våra vänner (båda lämnande familjer dess värre) har barn som ska ta på sig sin svarta cape, den svarta fyrkantiga hatten, ställa sig på podiet och ta emot diplomet från ISB. Det är i dag som Ella och Joachim och deras Grade-mates talar om sin skoltid i imperfektum och den ljusnande framtid börjar i dag. Jag är så glad över att jag fått möjligheten att dela Ellas stora dag i dag. Tack vare att hennes far redan påbörjat familjens vardag i Syd Afrika stod en stol och gapade tom, men den fick jag möjligheten att fylla! TACK!

Som lärare är avslutningsdagar alltid oerhört stora och högtidliga. Jag har två väldigt speciella och kära årskullar, som jag fortfarande har djupt i mitt hjärta. När den första av dessa två årskullar lämnade ”mig” hade jag följt många av dem sedan de gick i 5:an. Jag grät så mycket att jag aldrig gråtit så mycket, när de lämnade nian. Jag hade då givits fördel och möjlighet att följa dem vidare från mellanstadiet- men deras lärare på mellanstadiet var rödgråtna och tomheten var stor när den årskullen lämnade Mellanvångsskolan. Min nästa speciella årskull hade jag haft sedan de gick i 2:an… Jag var deras lärare i 7år. Jag stångades med många av dem, jag gick genom eld och flyttade berg för många av dem och saknaden blev stor när de lämnade skolan. Nu är båda dessa årskullar antingen i universitetslivet eller i arbetslivet, men en dag som den här eller en vanlig sommaravslutning tänker jag alltid på dem. Jag minns dem som om det vore i går.

Jag känner att jag av mina elever lärt mig så mycket- det är galet att tro att eleverna bara ”ska läras ut till” de har minsann lika mycket att lära ut till mig! Det har mina elever gjort med!

Min övertygelse är att om jag ska kunna utföra mitt yrke och ge mina elever de verktyg som de förväntas ha när de lämnar stadiet och går vidare mot nya läromiljöer, måste jag också förstå hur mina elever tänker och tar emot det stöd och uppmuntran som jag som lärare ska ge dem. För att jag ska kunna ge mina elever de verktyg som ”apparaten” satt upp och angett som viktiga och relevanta kunskaper och verktyg inför framtiden måste jag möta eleven där den befinner sig… inte där jag förväntar mig att den skall befinna sig… Jag som lärare ska bildligt sett ta varje elev i handen och hålla dem i handen stadigt genom sina skolår. Allt eftersom de utvecklas ska min hand släppa taget, men det får inte ske för snabbt eller för abrupt och det är här som jag vill hävda att läraren absolut inte får kapitulera och ge för stort ansvar och för fria tyglar och för lösa ramar när eleverna får ökat förtroende och ökat ansvar. Eleven måste lära sig att uttrycka sina behov, att kommunicera och föra ansvarsfulla resonemang, när eleven uppvisar mognad och ett ökat ansvar är inte elevens bedömning utan den vuxne människans bedömning. Varför? Därför att även om vi kan och ska och verkligen måste förstå att även våra elever lär oss någonting är det dock vi som har livserfarenhet, och ska ansvara för goda bedömningar som är förankrade utifrån livserfarenhet. Låter du en människa, som står utan fallskärm i flygplanet hoppa? I många fall har svenska skolväsendet givit allt för stort utrymme till eleverna som befinner sig i en mognadsprocess, de är mitt i livets berg-och-dalbana och kravet att de ska ha medbestämmanderätt i allt som rör dem själv har, enligt mig, blivit utfallet att pendeln slagit runt ett antal gånger… Att ge för stort medbestämmande kan bildligt sett innebära att du i samma stund som du låter människan hoppa utan fallskärm för det är människans eget beslut…begår du i samma stund brottet ”medhjälp till dråp” för du hindrade inte människan att hoppa trots att du förstod att människan inte själv förstod vad utgångsläget skulle bli om den hoppar…

Vi ska lära våra ungdomar att se vilka konsekvenser som följer efter vissa beslut- och somliga konsekvenser blir dyrköpta livserfarenheter och en del personligheter kommer alltid att vilja hoppa utan fallskärm…

ISB är en fantastiskt professionell skola, med ett otroligt stort mått av socialt elevengagemang, från tidig ålder lär sig barnen att samla in och skänka till behövande. I Middle school ska barnen välja ett utskott, som är schemalagt med samhällssocial anknytning i närområdet, volontärarbete på barnhem, eller pensionärsboende m.m. I High school är samhällsengagemanget tex att en dag i veckan gå till en lokal skola och lära ut engelska till barnen i de yngre klasserna i lokala thaiskolor.

Många olika evenemang roddas runt med ett stort spann av föräldrar i ryggen och lärare och övrig skolpersonal tex Trafic Jam, Book Sales i varje grade, Fairs m.m. där intjänade pengar går till olika samhällsprojekt för behövande såsom naturkatastrofdrabbade Filipinerna, eller fattiga delar av Thailand m.m. Detta inslag i internationell skolmiljö är någonting som jag är övertygad om bidrar till en ökad förståelse för sin omvärld, empati och respekt.

Jag har alltid varit en lärare som hävdat att skoluniform är det absolut bästa sättet att skapa jämlikhet bland skolungdomarna, det skapar också en VI-känsla; VI tillsammans har gjort, skänkt eller genomfört någonting och ven utåt sett syns det att vi är från den här skolan! Med skoluniform skapas en tydlig inramning av din arbetsdag,  du går till skolan i din uniform, du avslutar din skoldag och byter om till privata kläder.

Din personlighet sitter inte i dina kläder- den sitter i dina uttalanden, i dina tankar, i ditt resonemang och i ditt förhållningssätt till din medvärld. I dag är den stora Graduation Day kommen för ISBs High school elever årskull 2014, jag minns med glädje mina avgångselevers sprudlande ungdomliga yra och glädje genom åren som gått. I dag är den stora dagen kommen då lärare släpper taget om sina elever och gör det med blandade känslor glädje och sorg men med en stolthet över den utveckling som de sett i sina elever.

ISB’s seniors står lika inför sin Graduation Ceremony, det är sista dagen med samma kläder tillsammans i samma grupp och till skillnad från sin dagliga utstyrsel av skoluniform (marinblå pikettröja med skolans emblem och svarta eller sandfärgade chinos/shorts/ eller tenniskjol) har seniors of 2014 under sina svarta caper sina privata examensklänningar/kostymer.

 

Annonser

One thought on “I dag är det en stor högtidsdag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s