Lillskruttan och mamma gör Lumphini Park

image

När maken är hemma använder han bilen för att komma till och från UN. Nu när han är i Indien passar jag på att köra ”till stan”. Idag blev det lite lek i Lumphini park. Men vi orkade bara en timme… Det var 36 grader i skuggan idag :-S Det var dock en liten nätt utfärd trafiken var okej.

Annonser

Thaiklass

Idag var det dags för mig att sätta mig i skolbänken igen. Nu är det thai som gäller.

Det visade sig att jag nog har lyckats få upp ganska mycket thai ändå under det gångna året, när jag framför allt fört konversationer i hemmet med vår maid med hjälp av engelsk/thai ordbok.

Anledningen till att jag inte ville ha någon ”utländsk” maid, även om de är flera tusen baht billigare, var ju just för att jag ville själv lära mig thai men framför allt ville jag att barnen skulle få lära sig thai. Sonen har fullt upp med att behålla akademisk nivå på svenska och att bli bättre och bättre i engelska så han har än så länge inte tagit in några ord alls mer än ”tack” och ”hej” på thai. Lillskruttan pratar thai och hon får in det korrekt direkt tack vare vår thailändska maid, även om vår thaimaid kommer från nordöstra Thailand och det betyder att vår thailändska inte blir ”skolthai” eller ”bangkokitska”.

Efter lektionen frågade läraren mig om jag ville gå direkt upp till fortsättningskursen, jag verkade ha lite bättre koll än bara nybörjare – jag försäkrade henne om att jag var helt klart på rätt plats, jag vill lära mig från grunden.

Vad var då svårast? Tja… från dagens lektion är det nog att  ordet ”maa” har 4 olika betydelser beroende på hur du uttalar ”aa”. Det betyder häst, hund, att komma, och gammelmor. Ja det är väl bara en liten detalj att thailändskan är uppbyggd kring 5 olika ljud och du kan få totalt fel ords betydelse om du betonar fel.

”R” kan inte thailändare säga. Om en thailändare uttalar ”R” upplevs den som ”fahrang” dvs västerlänning. Även om det kan heta ”mai pen rai ka” (ingen orsak) egentligen är det ingen thailändare (som inte anstränger sig) som kan säga ”rai” därav blir det ”mai be laj ka”. Ett signum att inte ”vara thai” blir således när man uttalar ”r”. Enligt vår lärare i alla fall och även faktiskt en hel del thailändare som kan prata engelska…

När jag kom hem övade jag ”aa” med vår maid och det är skitsvårt, rent ut sagt… men skam den som ger sig. En annan sak som var intressant var att vår lärare gett mig ett ord för ”att ha” medan vår maid menar att det skulle vara ett annat ord… jag ska göra efterforskning i denna glosa på måndag när det är dags för andra thailektionen.

Ett år i Rain Tree residence 26 Februari

I dag är det ett år sedan vi sov i huset första natten. Vi hade som tur var ett röd bord och 4 plaststolar i köket samt vars en säng i vardera sovrum. Dessvärre hade vi en krasch på vår router eller server  vilket gör att de första bilderna av huset omöblerat och med enbart det röda plåtbordet (fällbord ala campingstil) och de 4 plaststolarna är begravda med NAS….

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var inte mycket här fanns för ett år sedan. Idag känner vi oss relativt nöjda, men vi har ett par önskemål kvar och det är tavlor, fotografier på väggarna, lite thailändska bokhyllor, en soffgrupp och ytterligare en TV så att vi kan ha vuxenumgänge på entreplan medan barnen kan spela Kinnect eller kort eller något brädspel på ovanvåningen. Men allt tar tid och det kostar pengar.

Först var jag jättebesviken över att vi inte fick hyra möblerat – men nu om jag tittar i backspegeln har nog just det varit avgörande för att familjen känner att detta blir allt mer hemma. OM vi får dutystation någon annanstans i världen är det detta husets möblemang som vi skickar i container till kommande ort.

När vi köper möbler tänker vi på att det ska vara möbler som vi vill ha med oss hem till Sverige när vi återvänder – därför tar det också lite tid att inhandla och boa upp oss, så att säga. De där lite annorlunda och mer speciella möblerna, lamporna, textilierna, tavlorna m.m. är det enda som vi känner att vi inte kasserar, eller säljer på andrahandsmarknaden i Nichada, när vi drar vidare. I går köpte vi 2 golvlampor av en israelisk familj som börjar sälja av saker inför sin flytt hem till Israel i juni. Passade perfekt i detta hus men kommer att vara lika fina hemma i Sverige!

Bollywood dance in Nichada Thani

Utbudet på aktiviteter i Nichada Thani är stort, det är snarare problem att få tiden att räcka till här för allt man vill göra! Jag har börjat m Bollywood och det är jätteskoj! Men nästa vecka drar min thaiklass igång och då kolliderar det med dansen :-/ Idag var extrainsatt träning och jag pratade m instruktören jag får hoppas att jag får plats i torsdagsgruppen istället och så får jag avstå från Nichada mum&toddler group. I helgen åker vi till kusten för sol snorkling och bad, ska bli sååå skönt m ett par lata familjedagar å bygga sandslott! På tisdag blir jag gräsänka en vecka, maken ska till Bengalore i Indien… Trist att han inte får ta familjen med sig på konferensen! Hade gärna sett lite Bollywooddance live 😀

Bakom leendet finns inte alltid vänlighet, en reflektion efter 1 år som mammaledig FN-hustru i BKK

Efter ett år i Thailand, mer precist Bangkokområdet, känns det som om ”leendets land” faktiskt fått en annan betydelse än vad jag upplevde när jag först kom hit. Alla som lovordade thailändarna, den ena efter den andra som varit på semester många gånger om i Thailand (vilket vi ju inte varit) uttryckte ett sting av svartsjuka på vår utstationering… ”Å i Thailand där alla människor är så trevliga och hjälpsamma. Barnvänliga till tusen. Ni kommer att få det så bra!”

JA och Ja och ja – vi har det bra, oförskämt bra! men vi har också tack vare möjligheten att bo i det här landet blivit medvetna om baksidorna med ”leendets land”. Vi har också blivit medvetna om de otaliga fördelar och förmåner som ett västerländskt land erbjuder i förhållande till hur andra länder har det. Vi kan väl erkänna att vi nog kritiserade och gnällde och var missnöjda på samma sätt som jag upplever att majoriteten av västerlänningarna är. Nu har vi också skapat oss ett nytt perspektiv. Låt säg att vi har fått uppleva en annan dimension både av välfärd och samhällsklyftor. Att prata om välfärd i ett land som är tredje världen blir nog lite tramsigt, men dock…

Grundvalar kanske inte förändras så lätt om de inte blir exponerade och trots ett liv i lyx, eller kanske just tack vare ett liv i lyx, ser vi orättvisor i vårt ”nya hemland” men vi ser också fördelarna i vårt hemland. Vi är lyckligt lottade som fått möjligheten att bo i Bangkok och lära känna Thailand, men leendets land har inte bara vita tänder i sitt leende!

Nu ska inte detta blogginlägg misstolkas: VI känner inget missnöje och vi njuter av vårt lyxliv i Nichada Thani. Vi är tacksamma för att ha fått en fantastisk möjlighet genom att bli utstationerad FN-familj just till Bangkok. Vi är dess värre också lika medvetna om att vi aldrig (om vi inte flyttar inom East Asia regionen) kommer att uppleva denna lyxbubbla någon annanstans igen. Kanske är det just för att vi har det så bra, som det gör så ont att se baksidan i denna fantastiska stad, detta underbara land – leendets land!

Leendets land är en absolut bokstavlig och korrekt benämning på detta land. Människorna ler alltid! Och det känns ju bra, vem mår inte bättre av leenden än sura miner? Det som däremot tar tid att förstå är att leendet inte alltid visar genuin vänlighet och än mindre ärlighet!

Det är i det leende landet som över 20.000 barn faller offer för trafficking varje år. Barn och unga kvinnor blir lockade av leende män och kvinnor som lovar bra livsförhållande, bra pengar om de kommer och arbetar på en fiskebåt, eller på en bar som dansare osv. En mycket stor andel HIV-positiva barn föds, som blivit smittade redan under graviditeten pga sexindustrin. Sexindustrin är en av de mest lönsamma verksamheter som finns här. Familjer säljer sina barn till ”ett bättre liv” i storstan där barnen ska tjäna pengar. Pengar som kan hjälpa resten av familjen för att tex låta ett yngre syskon gå i skola. Diverse UNorganisationer och NGOs arbetar för att hjälpa traffickingoffer. UNICEF gör ett hästjobb i att försöka få politiker att förstå vikten av skolgång.

Den vanligaste dödsorsaken i leendets land är trafikolyckor där motorcyklister representerar den högsta andelen dödsoffer, en stor andel olika chaufförer bidrar till dödsolyckorna genom att köra på amfetamin för att kunna köra så många timmar som absolut är möjligt för att tjäna pengar.

Klyftan mellan rik och fattig är iögonfallande på ett smärtsamt sätt. Leendet finns i varje människas ansikte oavsett om de rotar i soptunnorna, räcker ut handen för att be om en ynka liten baht eller ler mot varje potentiell kund, prostitutionen är plågsamt synlig.

Det är inte så svårt att sitta hemma i trygga Sverige och gnälla över höga skatter, dålig sjukvård, dåligt väder, stressigt vardagspussel och idyllisera ”leendets land” när man baserar sina positiva erfarenheter från ”leendets land” på otaliga semesterresor. Det är väldigt lätt att må bra när man inte har en klocka på armen, en arbetsdag och vardagspussel att klara av, det är väl självklart att ALLA mår bättre när man har semester, solen skiner och barnen käkar glass och bygger sandslott så enkelt är det!

Jag är den förste att erkänna att landet förtjänar helt klart rosor – men riset är tusen gånger tuffare i det här landet än det ris som människor fördelar i sitt gnällande över Sveriges, Skandinaviens och Europas brister.

Västerlänningarna som lever expatliv i den här regionen har det väldigt väldigt mycket bättre än i sina hemländer och många har väldigt svårt att komma tillbaka och leva på en budget, som många säger. Det är framför allt en anledning i tredje världen till att västerlänningen lever lyxliv och det handlar om mänsklig arbetskraft. Ännu så länge är människan inte utbytt mot datorer. Västerlänningar har  råd att betala för att ha en maid som tar hand om hushållssysslorna eftersom en maid som tjänar bra ligger i storleksordningen 12.000 THB vilket är cirka 2.500 s.kr. En normal genomsnittslön i Thailand är ca 380 THB / dag. Arbetstid varierar så klart men ungefär 6 dagar i veckan mellan 10 och 12 timmar per dag. Lägg därtill pendlingstid även för thailändarna… Det kan betyda att det är borta från hemmet 16 timmar varje dag.

De som har det riktigt riktigt bra i East Asia är de tjänstemän som får alla omkostnader ombesörjda dvs skola, hus, tjänstefolk, läkarvård och driftskostnader. Det kryllar av dem här i Nichada Thani och samtliga påtalar ”Vi kan inte återvända hem för vi har inte råd att börja leva efter en budget igen”.

Till syvenes och sist är det just den mänskliga arbetskraften som gör att livskvaliten i East Asia regionen är så hög. Hade vi blivit utstationerade till New York hade inte makens lön från UN täckt den typ av lyxliv som vi kan unna oss här.

Thailand är underbart. Vi har sommar året om. Vi har stränder, shopping, billig arbetskraft, flådiga boendemöjligheter som västerlänning – men vi blir också exponerade för att vi just är västerlänningar. Vi får betala dyrt för våra boende i de gated communities som våra arbetsgivare förväntar sig att vi ska bo i. I de expattäta områdena är mat och livsmedel mycket högre än i lokala trakter. Vi får betala 80 s.kr kg för potatis!

När du omger dig med tjänstefolk hamnar du inte alltför sällan i situationen att tjänstefolken börjar vilja låna pengar. Först bygger thailändaren ett gott förtroende, en bra relation sedan börjar de konstra, de behöver pengar till det ena efter det andra.

Vår främsta erfarenhet handlar om att våra taxichaufförer efter längre eller kortare tid visat sig vilja börja låna en massa pengar av oss. Makens första taxichaffis uttryckte ”Vad är 5000 THB för dig?” Vid nyåret började vår andre taxichaffis hamna i situationer där han behövde låna pengar och det var inga småsummor där handlade det om 10.000 THB vid två tillfällen och 20.000 THB vid ett annat tillfälle. Att behöva säga frankt men vänligt ”Nej, jag lånar inte ut pengar till dig!” kanske inte alla har så mycket problem med, men jag har det.

Bakom leendet finns inte alltid vänlighet!

ELC och bombattentat

Idag var det återigen oroligt nere i södra Thailand. Muslimska provinser som vill få självstyre bombar sig till sin vilja verkar det som! Vi är hundratals mil bort, utlänningar och därför har vi ingen koll på läget där nere och påverkad inte heller.

Vad vi dätemot har koll på är Lillskruttans behov av pedagogisk verksamhet. Idag har vi fyllt i anmälningsformulär till ELC.

I augusti ska hon börja Kindergarten 2 förmiddagar per vecka, tisdag och torsdag.